Alexander Karims far försvann: ”Alla idéer om pappor har jag fått från filmer”

Den här intervjun börjar med en keps. 

”Styrka och ära”, eller ”Strength and honour”, stod det nämligen på Alexander Karims keps under några nervösa dagar i våras.

Och för den som undrar vad den romerska arméns motto har att göra med en svensk skådespelare, så kan vi säga att det handlade om rollen i en av världens kanske mest emotsedda uppföljare, Ridley Scotts ”Gladiator 2”.  

Alexander Karim hade provfilmat och väntade på besked. ”Nu tar du inte av dig kepsen förrän du fått svar”, sa hans fru Malin. 

I maj tog han av den. Det blev ja. (”Styrka och ära” är ett klassiskt citat ur filmen.)

Inspelning av Gladiator 2 på Malta

Så när vi ses har han tillbringat sommaren på Malta för att spela in en riktigt storslagen Hollywood-film med stjärnor som Denzel Washington och Derek Jacobi. Han är avslappnad och ostressad, men blir ändå lite pojkaktigt ivrig när han berättar om inspelningen.

Men mer om det senare.

Nu ska vi först reda ut hur en liten skejtande unge i Helsingborg kunde hamna just där.

Vi får börja i den skånska hamn­staden, i en stor lägenhet på Drottninggatan. Alexanders familj hade precis flyttat från Uganda till Sverige, men under ett kort besök i gamla hemlandet föddes Alexander.

– Jag föddes i transit kan man säga. Rätt ironiskt, eftersom jag nästan bor på flygplatser idag, flikar han in.

Intresset för film började hemma

Pappa försvann snart och kvar blev mamma Nancy som slet som frisör nästan dygnet runt för att ha råd med den stora lägenheten åt Alexander och hans tre syskon. När det var dags för familjemys handlade det om en sak: film.

– Mamma såg allt, från klassiker till riktiga C-, D- och E-skräckisar, säger Alexander. Eftersom vi inte hade råd att åka bort på loven hängde vi framför tv:n och såg ännu mer film.

– Vi syskon brukar skoja om det där. Alla barn vill ju ha uppmärksamhet av sina föräldrar, och hur gör då barn som har en mamma som ser på film när hon är ledig? Jo, ser till att hamna på tv!

Nu vet vi hur intresset började.

Orädd för att misslyckas

Men kanske lika spännande är det att veta hur Alexander utvecklade en till synes total oräddhet för att misslyckas. Den lite Pippi Långstrump-liknande, fria uppväxten gjorde att Alexander inte skaffade sig något överjag. Det är en freudiansk term som den psykologi-intresserade skådespelaren själv använder och han förklarar:

– Jag fick aldrig en röst som sa åt mig att ”det där klarar du inte av”.

–  Det låter helt befängt, jag vet. Men om till exempel Zlatan skulle utmana mig på fotboll, så vet jag ju på ett plan att jag kommer att förlora, men ändå är det som jag tror att det finns en liten, liten möjlighet för mig att slå honom.

Det är till exempel därför han har fått tv-serien ”Game of thrones” världsproducent att filmatisera hans bok ”Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död”– där Alexander ska spela huvudrollen så småningom. ”Man måste ju ta chansen och fråga, eller hur?”

– Det var lite samma sak när jag skrev ”Jonas” … ”Klart att jag kan skriva en bok. Och Norstedts – de har ju ett fint gammalt förlagshus. Jag provar med dem.”  

Boken antogs.

Nu kanske det kan låta som att Alexander Karim är dryg, självupptagen och skrytsam. Men det är tvärtom. En mer ödmjuk och tacksam person träffar du inte särskilt ofta. Dessutom tycks han vara snudd på en drömman att vara gift med. Det återkommer vi också till.

Rasismen ökade på 90-talet

Tillbaka till Helsingborg. Att ha annan hudfärg var inte särskilt dramatiskt på 80-talet i den lugna staden, säger Alexander, även om det hände – vilket verkar ofattbart idag – att han och hans syskon exotiserades, särskilt av äldre vuxna.

– ”Får jag känna? Oj, vad lurvigt det är”, säger Alexander på perfekt skånska och härmar vuxna som ville klappa på en åttaårings lockiga hår.

– Då fattade jag väl inte riktigt vad det handlade om. Jag kände mig inte speciellt annorlunda som barn.

Det blev värre på 90-talet, förklarar han. Samhället hårdnade. När skinheadsen kom, Lasermannen, Ny demokrati…

– Jag minns så väl när jag mötte ett gäng skinnskallar som började jaga mig. Jag sprang för livet.

Fick spela skurk och pizzabagare

Alexander beslöt sig för att flytta till USA för att gå på filmskola och sedan scenskola efter gymnasiet. Där fanns redan hans bröder. När han kom tillbaka till Sverige var det inte särskilt tacksamt att vara svart och skådespelare. Rollerna var få och han fick ofta spela skurk eller glad pizzabagare, ”det blev en hel del av dem”.

Det låter också nästan chockartat när han återger en text ur polisutbildningen från 2003, där det ungefär står ”ponera att ni ska gripa ett par våldtäktsmän, typ Oscar Neger och Nigger Niggersson”.

– Det är helt sant. Jag ska ha med det i min nästa bok.

Klipptes bort från filmaffisch på grund av sin hudfärg

Det var inte heller mer än 10–12 år sedan, berättar han, som Alexanders ansikte klipptes bort från en film­affisch, med motivet att ”vi kan inte ha ett svart ansikte på affischen. Det säljer inte”.

Men brorsan Baker Karim (idag erkänd regissör) uppmuntrade Alexander att inte ge upp. ”Skriv istället” sa han. ”Skriv manus till roller som du själv vill spela.”

Resultatet blev bland annat kort­filmen ”Malcolm”, där Alexander gick upp 25 kilo för rollens skull. Baker ­regisserade och filmen vann flera priser på internationella festivaler.

Spelar sin egen pappa i ”Familjen Babajou”

Tillsammans med Baker skrev han också den självbiografiska ”Familjen Babajou”. I den spelar han sin egen pappa.

– Jag saknade aldrig pappa som person, eftersom jag var noll år när han försvann. Men jag såg ju att mina vänner hade olika pappa-relationer. Dem kunde jag bli avundsjuk på.

Han säger att han också gick igenom typiska ”frånvarande pappa-faser”. När han var yngre idealiserade han pappan, vilket förstås i efterhand var extremt orättvist mot mamman som jobbade stenhårt för sina barns skull.

– Men i tonåren blev jag istället förbannad. Vem gör så – sticker ifrån sina barn? Vilken värdelös gubbe!

Försökte förstå hur hans pappa kunde lämna

Så när det var dags att spela in ­scenen i  ”Familjen Babajou”, där pappan lämnar sina barn på kajen, medan båten åker iväg, så grubblade han i ­flera månader för att försöka förstå pappans val.

– Jag hade precis fått min dotter och jag hade långa, långa samtal med ­Baker, men jag kunde verkligen inte ­fatta hur han tänkte. 

– Men sedan vaknade jag en dag och insåg att det är klart bättre att vara isär och lycklig än att ha ett miserabelt liv tillsammans. 

Idag tycks Alexander Karim leva i ett sällsynt harmoniskt äktenskap med sin Malin. De träffades redan som tonåringar i Helsingborg, där de hängde i samma gäng.

– Egentligen var vi radikalt olika. Hon var smart, hade högsta betyg och läste en massa böcker. Jag var en kampsportare som mest kollade på film och som knappt läst en bok som inte skolan hade tvingat på mig. Ändå hade vi så mycket att prata om varje gång vi träffades.  

Har tre barn med författaren Malin Karim

Så när Alexander kom tillbaka från USA hade han inte glömt sin Malin. Han hittade henne i Helsingborg och erkände, 28 år gammal, ”du, jag tror att jag har varit kär i dig i 12 år”.

Idag har de tre barn, Alba, snart 16, Elias,14 och minstingen Louie, nio år.

Malin är hans avsaknade ”överjag” förklarar han.

– Vi är partners i allt, förutom att vi är otroligt attraherade rent fysiskt av varandra fortfarande. Hon är den perfekta kvinnan. Helst vill vi umgås så mycket det går, det är därför vi har börjat skriva böcker tillsammans.

– Barnen brukar klaga på att ”ni bara babblar och babblar”. Men vi är mitt i ett samtal som hållit på sedan 1992 – kom inte och stör!

Tar med sig familjen till inspelningarna

Alexander tar så gott som alltid med familjen till sina inspelningar. Skolan är schysst och hjälper barnen att plugga på distans.

– När jag äntligen har kommit så långt att jag har fått stora roller, då ­vill jag inte sitta på ett hotellrum och bara längta därifrån, hem till familjen, ­förklarar han.

Rom, Malta, Israel, Ungern, Los Angeles, London, Liverpool, Finland – barnen har blivit beresta. Den går bra nu, karriären, och just nu kan vi se honom i en huvudroll Viaplays storsatsning ”The Swarm”, en tyskproducerad, internationell dramaserie, som blivit en stor succé med sin spännande vinkling på klimathotet. Alexander spelar den isländske forskaren Sigur Johansson, som ska försöka reda ut varför världshavens invånare börjar slå tillbaka mot människan. Det var här Alexander stötte på ”Game of thrones”-producenten Frank Doelger, som var huvudproducent för serien.

Dessutom är filmen ”The dog” precis färdigklippt, producerad av Alexanders, Bakers och Camilla Läckbergs produktionsbolag Bad Flamingo.

Nya boken ”24 gånger i sekunden”

Nyligen lämnade han också in manuset till sin nya bok till Norstedts, ”24 gånger i sekunden”, en bok som utspelar sig bakom kulisserna på filmbranschen – när den är som bäst och sämst. 

Men hur var det då med Ridley Scott?

– Jag brukar inte vara särskilt nervös, men när han bjöd in mig till sin trailer – så höll hjärnan på att explodera. Vi pratar ändå om regissören till ”Alien”, ”Blade Runner”, ”Thelma & Louise” och minst 20 storfilmer till.

Vad pratade ni om?

– Om pyramiderna! Det visade sig att vi båda var lika fascinerade av pyramidernas konstruktioner.

Vad Alexander ska spela är ännu hemligt, mer än att det är en ”stor biroll” – och inte en gladiator. ”Det är jag för gammal för.”

Det är nästan omöjligt att vara på dåligt humör i Alexander Karims sällskap. Han är uppmärksam och trevlig, serverar kaffe och är riktigt bra på att berätta historier.

”Min dag börjar alltid på 10, sen får den bevisa motsatsen”

 Han har också en inställning till livet som hans Malin brukar kommentera med att ”till och med Dalai Lama skulle be dig att tagga ner”.

– Det är klart att det händer jobbiga saker i livet. Men min dag börjar alltid på 10, sen får den bevisa motsatsen. Jag tycker verkligen att livet är så jäkla kul. 

– Att vakna varje morgon i mitt drömhem, bredvid en fru som jag älskar, kanske med en sömnig unge mellan oss… Då vore det ju otacksamt mot världsalltet att vakna på dåligt humör, eller hur?