Jag och min man sitter på en avfolkad restaurang mitt i stan, som vanligen är så fullproppad att vi aldrig brukar få bord. Vi pratar om att det snart måste bli lite vår. Och lite fart.
På kvällen nyheter om nya konkurser, men Obama får godkänt betyg av amerikanska folket. På helgen handlar vi saker som behövs i hemmet. Jag inser att jag blir glad av att se folk ute i affärerna, kanske är konjunkturhjulen på väg att sakta gnissla i gång.
Jag förundras samtidigt över att vi, hela svenska folket, har blivit konsumister allihop. På bara några år.
Det är handlandet som ska få fart på Sverige. Det är köplusten som ska rädda oss.
Samtidigt ska vi köpa hållbara produkter för miljön. Och någonting i mig sätter sig emot detta med att köpa, och jag är förstås inte ensam om det. Men hur ska vi navigera, vi vanliga, mellan dessa motstridiga budskap?
Är det verkligen bara shoppingen som kan få i gång landet? Eller hela världen, för den delen?
Hur resonerar ni, kloka läsare? Mejla mig och berätta.
Ett blygsamt och för konjunkturen väl anpassat tips är att köpa andelshus i stället för eget sommarställe. OM ni går i de funderingarna. Allt om för- och nackdelar med den typen av torpägande på sidan 30.
Ann, som är redaktionschef här, har just ett sånt. Varje gång hon packar en lätt väska och far dit blir jag avundsjuk. Inget jobb, inga takpannor som läcker eller rabatter som ska grävas. Väldigt få måsten, och i stället långa promenader och havet och familjen.
Eget lantställe innebär mycket ansvar. Ett hus är som en jättebebis som behöver, och behöver, och som sällan får nog. (Förlåt, fina landet!)
Men när man sen sitter där efter att ha spikat, krattat, rensat, och tittar ut över en hage med hästar, och äppelträden blommar, då är allt förstås förlåtet.
När du får denna tidning är det bara en vecka kvar tills det är mars. Jag vet inte hur din drömvår ser ut, eller hur den doftar.
Själv längtar jag bara efter att allt det där fula, vissna ska brytas av med något som gror. Jag behöver inte skyar av rosor eller pioner, inte än. Jag kan vänta med midsommarstång och cider i trädgården.
Bara en liten modig svällande knopp av något slag under det där bruna trasslet som ligger i drivor i alla rabatter, det räcker för mig att drömma om just nu.
Av: Åsa Lundegård
