Vi har en “hemlis” på redaktionen. Vi ska nämligen, alldeles snart, lansera vår nya sajt. Under hela det senaste året har vi jobbat med projekt “Nya icakuriren.se”. Vi har stött och blött tusen frågor. Vi har grubblat och löst problem.
För mig har det varit knepigt men för Susanna, vår webbredaktör, har det varit ännu mer tålamodsprövande. För när hon har vänt sig till mig med frågor, har jag fått säga: “Stopp. Du måste berätta för mig som om jag vore fem år…
” Men jag har lärt mig med tiden. Så pass att jag nu kan säga att det kommer att bli en fantastisk sajt. Snart är den klar, och i nästa nummer berättar vi mer. Men vi tjuvstartar lite genom att inspirera dig att börja blogga på nya icakuriren.se. Det är nämligen en av nyheterna. På sidan 54 hittar du artikeln som vi tror ska hjälpa dig på traven!
För en vecka sedan var jag i London och träffade Jamie Oliver (mer om det i kommande nummer). Förutom att intervjua Jamie, gick jag och såg ett par utställningar. På Tate Britain pågick en utställning som hette “Altermodern”. Unga, moderna konstnärer som skildrade samtiden. Jag och min man gick med vidöppna ögon och sinnen mellan installationer och raspiga filmer och försökte vårt allra bästa. Men vi förstod nästan ingenting. “Det var fint det där stora dragspelet”, sa vi fåraktigt till varandra på vägen hem.
Med detta vill jag inte säga att modern konst är obegriplig. Kanske bara att man behöver öva sig för att begripa. Obegripliga kan man för all del uppleva vissa “konstkupper”, men inte desto mind-re intressanta! På sidan 14 har vi en artikel som handlar just om den senaste tidens konstbråk.
När jag läser om laktosmage på sidan 48 tänker jag på min lilla unge (ja, hon fyller 22…) som bilar genom Australien just nu. Antalet unga som tror att de är laktosintoleranta ökar dramatiskt. Men det är egentligen inte fler som är sjuka, säger läkarna. Men var det något som tonårstiden handlade om så var det ont i magen.
Eller ont i olika magar. Själv tror jag att många ont i magar är “livet, livet”, som Astrid Lindgren inte alls sa. Hon sa “döden, döden” när hon ringde sin syster. Så var det överstökat. Så kunde man prata om annat!
Ha en fin vecka med din tidning,
