Vad vore världen utan mormödrar… Nike, min yngsta dotter, skriver engelskaläxa en kväll. Det ska handla om ”Me, alltså om mig”, förtydligar hon. Hon avhandlar raskt syskon, föräldrar och hästintresset och sedan glider texten över till att handla om mormor. Och berättelsen om deras broderi, som hon tillsammans med mormor jobbat med i snart tre år. Nike har broderat sin familj, och den är stor. Varje vecka under det första året, och sedan lite mer oregelbundet, har hon gått hem till mormor och broderat vid köksbordet. Och pratat. Och avhandlat stora och små problem.
Mormor har ingen dator, fast det hör ju till ovanligheterna numera. Mormor jobbar dessutom inte och har sällan bråttom trots att hon har tusen järn i elden. Hos mormor har alla barnen fått så mycket av en annan sorts tid än jag har haft att erbjuda. Inte bara för att jobbet tagit mycket tid, men för att vardagen hela tiden flåsat en i nacken. Den orättvisa tiden och den outgrundligt hungriga vardagen.
Jag tänker förstås på min mamma, när jag läser Märta Tikkanens novell om sin mormor på sidan 46. Deras liv skiljer sig åt på de flesta punkter, men när Märta skriver ”hon hade en otrolig förmåga att hitta ljusa sidor i livet och att förmedla hopp och glädje runt sig”, då vet jag vad hon menar.
Just nu pratas det mycket om mormors- och farmorsrollen. Om mormödrar som inte får träffa sina barnbarn, om andra som tappar kontakten efter en skilsmässa. Om mor- och farföräldrar som inte har tid för sina barnbarn. Och så måste det ju få vara. Jag hoppas ju själv att de stora barnen väntar med att bilda familj, så att de små i alla fall hinner flytta. Det jag skulle önska alla barnbarn och mor- och farföräldrar, det är att de fick upptäcka den där alldeles särskilda relationen som uppstår mellan den som inte längre har lika bråttom och den som behöver mycket tid.
Och att alla föräldrar släpper till och fattar vilken tillgång det är. Oavsett om mormor
låter dem se på skräckfilm, äta sig proppmätta på McDonalds, eller glömmer täckbyxorna på dagis.
Det här är ett ljuvligt nummer, för det är årets påsknummer. Med god mat (sidan 20) massor av inspiration (sidan 32). Läs också Anettes roliga dagbok om sitt år som autentisk hönsmamma (sidan 56). Och så förstås, intervjun med superaktuella Malena Ernman. Men framför allt, börja planera redan nu för en lugn och skön och pussrik påskhelg.
Trevlig läsning,
