Sjuklingsvecka, olika barn ligger nedbäddade i soffor och genom huset spår av snytpapper, tomma juiceglas och halstablettpapper. Jag klappar feberheta pannor när jag kommer hem och vilar en liten stund med läpparna emot.
De där slängiga snart-tonåringarna faller tillbaka i barndom, det går plötsligt att pyssla om och puffa kuddar. För annars är det mycket suck just nu, och ”Åh, mamma”, när jag drar fingrarna genom minsta ungens långa hår. Och lite irriterat: ”Det kittlas faktiskt när du gör sådär…”
Om du har några små barn eller barnbarn att pyssla med, inte minst den där sista dagen i sjukveckan, så passa på! (Finaste pysslet på sidan 48.) I vår familj är min man en bättre pysslare än jag. Han har hand med papper och klister, och en annan sorts fantasi. Han drar fram och ”projektar” utan att tänka på vad klockan är eller hur stökigt det blir, medan jag stuvar undan och plockar ihop.
Jättehärligt att vara olika, men när jag kommer hem sent en torsdagkväll och han och barnen passat på att laga egen ärtsoppa och pannkakor så blir jag irriterad i stället för att applådera den kreativa vardagsmatlagningen. Men så ångrar jag mina surtants-fasoner. Och tänker på alla pappor som förr inte ens kunde koka ägg. Så hurra för alla, allt bättre pappor på fars dag. (Och allt duktigare vardagskockar, träffa popmusikerna Plura och Frederik på sidan 18.)
En annan tillbakablick i det här numret är Anettes artikel om Berlinmurens fall. Det var precis tjugo år sedan vi läste rubrikerna och följde rapporterna från våra vardagsrumssoffor. (Om vi inte som Anette, faktiskt var på plats.) När vi letade bilder till reportaget fick jag gåshud av minnena. Jag jobbade som timvikarie på gymnasiet, i just samhällskunskap. Jag minns förstås fascinationen över att vara med om något historiskt, vingslag som bara slog och slog. Och samtidigt känslan att inte kunna greppa situationen, eller överblicka. Jag var lika häpen som mina elever, och kunde definitivt inte leda någon undervisning. Min äldsta son sov middag i liggvagn på skolans expedition vaktad av håltimmeskollegor, och jag insåg att hans bild av världen, och framförallt av Europa skulle bli en helt annan.
Men i tidningsvärlden gäller det att se mer framåt än bakåt, vilket gör att vi just nu är i full färd med planer för kommande adventsnummer. Det provsmakas pepparkakor och olika adventsrecept provlagas. Allt för att vi ska kunna bistå dig med det bästa och härligaste som december så småningom har att erbjuda!
Trevlig läsning,
Åsa Lundegård
