För ungefär tjugo år sedan brukade jag och min syster arrangera en gemensam fest den 11 november varje år. Efter noggrant övervägande hade vi nämligen kommit vi fram till att det var årets tråkigaste dag.
Nu är den tråkiga dagen passerad med ett par veckor, och vi går med god styrfart in i december och adventstid. En av de bästa tiderna på året, tycker jag, som för övrigt blivit så gammal att jag tycker alla tider är ganska bra, och numera ägnar väldigt lite tid åt att tänka ut vad som är tråkigast. Jag vänder ryggen åt det jag inte kan göra något åt.
Mörker besvärjer jag med mängder av ljus. Tråkigt väder behandlar jag som en tillfällig objuden gäst, som snart ska gå hem.
Tröttheten däremot, är svår att negligera. Vissa morgnar känns det väldigt tungt att gå upp. På sidan 58 försöker vi reda ut vad som är normal vintertrötthet, och när man ska börja oroa sig på allvar.
Hemma hos oss tjuvstartade vi med julmusten redan för ett par veckor sedan. Glöggpremiären har däremot fått vänta till detta nummer av tidningen. Här bjuder nämligen superduktiga Malin Landqvist på glöggtilltugg med fokus på sött och salt. (Ni som gillar smågodiskombinationen sockerbitar och salta skruvar vet precis vad jag menar…)
Och så tipsar vi om fina arrangemang för amaryllisen (sidan 38). Den finns i allt fler färger och modeller, inte bara den klassiska röda. Själv gillar jag de som är polkagrisrandiga. Ett par dagar innan julafton brukar jag köpa ett fång på torget och sätta i vas.
Och nu lovar jag att jag inte ska skriva ett ord till om jul förrän nästa vecka…
”Jag har blivit en presentfarmor” berättar en ledsen farmor i reportaget om farmor kontra mormor (sidan 49). Jag strök under ordet första gången jag läste texten, för jag hade aldrig hört det förut och tyckte att det så bra beskrev känslan jag tror hon ville förmedla.
Det finns många farmödrar – och andra, som inte får känna att de är behövda, fast de vill. Och det är så synd. Jag skulle vilja säga till de stränga mammorna och papporna som håller så hårt i sina barn, att släppa taget. För barnens skull, framförallt.
Man kan ha olika syn på barnuppfostran, eller matvanor. Men väldigt få far- eller mormödrar är ju farliga för sina barnbarn. Och barn behöver olika sorters vuxna för att så småningom kunna navigera klokt i vuxenlivet. Andra vuxna med olika idéer, regler och vanor, är världens bästa skola. Och för det mesta en väldigt kärleksfull sådan!
Trevlig läsning,
Åsa Lundegård
