När jag för ganska exakt ett år sedan berättade på min förra arbetsplats att jag skulle byta jobb, var det flera personer som sa “Vad modigt!” till mig. Jag skulle ju inte bara byta avdelning inom samma företag utan lämna den sedan många år invanda miljön för en helt ny. Den reaktionen förvånade mig då.
Vid vilka tillfällen man känner sig modig är förstås en individuell sak. “Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd”, sa Tove Jansson. Och just rädd var jag inte för mitt nya jobb. Mer pirrig och förväntansfull.
Själv känner jag mig modig när jag hjälper min dotter att hantera en stor spindel i hennes sovrum, eftersom jag själv är spindelrädd. Ja, inte bara modig, jag känner mig som en superhjälte. Fast självklart inte i andras ögon.
När jag läser intervjun med journalisten Lasse Bengtsson i det här numret av Icakuriren är min första spontana tanke “Vad modigt!”
Han lämnade i höstas Sverige för ett uppdrag i krigets Afghanistan. Från vår trygga miljö till ett av världens fattigaste länder, ett land med världens näst högsta mödradödlighet, där vart fjärde barn dör innan det hinner fylla fem år. Där åratal av krig slagit sönder infrastrukturen. En miljö långt från den ombonade soffan i tv-studion vi varit vana att se Lasse Bengtsson i under många år.
Men nu tyckte han att det var dags att göra något annat. Att finnas i ett sammanhang som är större än en själv. Så 59 år gammal bytte han jobb, och det med besked. Visst är det modigt!
I det här numret har vi också testat underlakan. Och vårt test visade att många blir noppiga efter tvätt. Inte ens om man kostar på sig det dyraste underlakanet för närmare tusenlappen slipper man nopporna. Även om man inte är prinsessan på ärten kan man vilja ha både smul- och noppfritt i sängen.
När man står där i butiken och ska välja mellan olika lakan som alla påstår att de har silkeslen, mjuk, lyxig eller softad yta, då är det svårt att gissa vilka som kommer att visa sitt noppiga tryne efter några tvättar. Läs därför Icakurirens test, om du också vill sova på släta lakan.
Slutligen ännu mera mod. Möt två familjer som drabbats av barncancer. Många som upplever svåra saker får kommentarer från sin omgivning i stil med: “Vad starka ni är, hur klarar ni det?”. Och svaret är ju att man klarar det man måste.
Att berätta om det i tidningen, för att ge andra drabbade stöd, det tycker jag är modigt.
