Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren
Tänk om man faktiskt släpade en synlig säck på ryggen med alla “borden” och “måsten”, som rensa i garaget, ringa banken om lånen och röja i städskåpet. Då skulle det bli tydligare hur skön känslan är när man äntligen hanterat en sådan där surdeg.
För mig innebar min flytt bland annat att jag:
- Sorterade ut och rensade i min garderob
- Styrde upp i städskåp
- Röjde upp i pyssellådorna (paljetter, pärlor, vattenfärger, pennor…) eftersom det bara är att inse att barnen passerat fingerfärgsstadiet för länge sedan. Inte visste jag att det skulle vara så befriande!
Alla plagg jag inte använt på länge lämnades till välgörande ändamål. Tröjor, linnen och blusar är numera sorterade efter färger, ljust på ett ställe, mörkt på ett annat. Inte för att jag blivit pedant, utan för att det är så mycket lättare att hitta det jag söker.
Mycket av hemligheten med att hålla ordning är just det, att hitta ett bra grundsystem. Det lärde jag mig av min svägerska, som var dagbarnvårdare och följaktligen hade många barn och mycket leksaker hemma.
Hon hade ett imponerande backsystem med lådor för lego, klossar, spel och så vidare. De var tydligt märkta med både text och symbol, så att barnen lätt kunde förstå och plocka undan efter sig.
Men nuförtiden är det inte legobitar som tynger ner min “måste-säck”. En av de största klumparna är nog att sortera in foton i album.
Jag som har så fina minnen från mammas och pappas album, som jag älskade att bläddra i som barn. Albumet från innan vi föddes. Det album där jag och ett par småbröder och kusiner har gjort entré. Sedan var det inte mycket mer. Folk fotade annorlunda förr. Framkallning var ganska dyrt och det var nästan lite högtidligt med fotografier.
Nuförtiden fotar vi i parti och minut, inte bara med våra digitalkameror utan med mobilerna. Det blir många bilder på ett år. Och var ska man börja när man har över 18 år att sätta in i album?
Just det här får vi hjälp med i det här numret av Icakuriren. Den före detta slarvmajan Lotta Abrahamsson har styrt upp sin tillvaro så lyckat att hon till och med skrivit en hjälpande bok i ämnet.
Här ger hon sina bästa tips för alla vardagsmåsten. Och det är väl egentligen inte svårare än det där med konsten att äta en elefant. Man får ta en tugga i taget.
