Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren
På väg hem från landet för några år sedan var vi tvungna att stanna bilen intill ett sädesfält. Där, i kvällssolen, skuttade en älgkalv fram tätt följd av mamma älg. Det såg nästan ut som om de lekte där de galopperade fram, och det kändes fantastiskt att se de majestätiska djuren på så nära håll. Vi stod länge kvar och njöt av synen.
Sedan dess har jag varje gång jag kör förbi just det sädesfältet vänt på huvudet och tittat till. Ungefär som om älgduon skulle stå där och vänta på mig.
Jag är inte någon fena på sannolikhetslära, men jag tror att chansen att en älgko med kalv skulle befinna sig precis på det fältet igen precis när jag kör förbi, den är inte särskilt stor.
Ändå, varenda gång jag passerar det stället kastar jag en förhoppningsfull blick genom bilrutan.
Både vad vi minns och vad vi glömmer är ett intressant fenomen. Somliga upplevelser bär vi med oss och polerar som minnespärlor. Andra försvinner i glömska, och blir så bleka att man undrar om de någonsin har hänt. När jag pratar med mina barn om våra somrar blir det tydligt att vi har burit med oss helt olika semesterminnen. Ett besök på djurparken Kolmården, en dag fylld av djur från när och fjärran, har stannat kvar i dotterns minne tack vare alla myror hon såg på gångvägen. En bilsemester i USA gav mig fantastiska upplevelser, som jag dessvärre inte riktigt kan dela med barnen så här efteråt. Äldsta dotterns starkaste minne från den månaden är nämligen de två jättestora kottar hon plockade vid en rastplats,och som hon sedan fick ta hem till Sverige. En lång resa för några kottar…
I det här numret av Icakuriren skriver vi om terrorskräcken som kom av sig. I december sprängde sig en person till döds i mitt i julruschen i närheten av Drottninggatan i Stockholm. En ovanlig och dramatisk händelse som det rapporterades om långt utanför landets gränser.
En självmordsbombare mitt i julträngseln, i lilla fredliga Sverige. Händelsen kunde ha givit längre efterskalv, fler debatter, större rädslor och till och med förändrat beteende hos jul-shopparna. Men redan dagarna efter var det återigen fullt med flanörer, och det var som om människor helt hade förträngt att det någonsin hade hänt.
För uppenbarligen är de flesta av oss utrustade med den typen av minneskapacitet. För att ha en fungerande vardag behöver vi stoppa vissa saker långt bak i minnesbanken, på en helt annan plats i hjärnan än de skuttande älgarna.
