Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren
I höstas besökte jag Istanbul i Turkiet, och via en person i mitt resesällskap skulle vi en kväll äta middag med två turkiska advokater. De visade sig se ut som klippta ur en tv-serie om framgångsrika unga yrkeskvinnor, snygga, smarta och välklädda. Under den fantastiska middagen (turkisk mat är så mycket mer än kebab!) passade jag på att fråga kvinnorna om deras vardag i Istanbul.
Den ena kvinnan hade man och barn, den andra var fortfarande ogift, och dessutom singel, “till mina föräldrars förtvivlan”, skojade hon, fast det var inte bara skoj förklarade hon vidare. Hon menade att trots att Istanbul är en modern storstad, så finns det traditionellt sett en åsikt att unga kvinnor bör ha som ett av målen att gifta sig. Den här kvinnan hade hittills satsat mer energi på karriären.
Jag frågade om hon nätdejtade, och berättade att det är vanligt både bland yngre och medelålders i Sverige. Nja, många har varken dator eller uppkoppling hemma, så det var inte så stort vad hon visste.
Däremot beskrev hon att kvinnorna träffades på hamam, turkiskt badhus, varje vecka. Och där smids det kärleksplaner! Alla singelmän man känner till i sin bekantskap dryftas, grannens systerson, kusinens barnbarn, och så vidare. Sedan är det frågan vilka singelkvinnor de i sin tur kan tänkas passa ihop med. Och hittar man en tänkbar matchning, är det kanske dags att föreslå en kontakt… Utbudet av tänkbara partners blir av naturliga skäl något lokal.
Trenden här i Sverige är att fler och fler träffar kärleken utan inblandning av släkten. Vi reser och vi hänger på dejtingsajter som aldrig förr.
I det här numret har vi träffat två par som blivit kära över landsgränserna. I ett landblandat par är en av parterna alltid långt från hemmet, och det blir mycket att fundera över när det kommer barn in i bilden. Ska de växa upp på min kontinent, eller din…
Jag behöver bara tänka på min kompis 50 mil bort för att känna att avstånd kan komplicera tillvaron. Visst, man kan prata i telefon, och hade min kompis varit lite mer inne på det tekniska (läs dator och mobiltelefon) så hade vi till och med kunnat skypa. Som jag gör ibland med min dotter som flyttat hemifrån. Det känns fint att få se varandra i realtid, se henne i ögonen och få ett leende, även om det är genom en skärm. Men nu till påsken ska jag få rå om henne hela helgen.
Självklart bjuder vi här i Icakuriren på härlig påskmat och jättefint pyssel i pastell. Ta hand om varandra och gläds åt att våren är på väg. Tvivlar du? Njut då av de underbara vinnarbilderna i vårbildstävlingen. Glad Påsk!
