Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren
Varje år blir jag lika förvånad. Va, snart midsommar igen?! Hur fort kan en termin gå egentligen, var det något i påskägget som gjorde att jag tappade en hel månad, eller vart tog annars maj vägen?
Samma förvåning känner jag kring mina kläder. Nu när värmen äntligen kommit öppnar jag garderobsdörren, men där hänger bara mörka koftor, långbyxor i kraftigt tyg, tjocka tröjor. Borde det inte finnas en massa sommarlätta klänningar, lite tunna sommarbyxor och tunna blusar, eller är de på semester? Försvann de efter förra sommaren till något varmare land? I så fall vill jag be er: kom tillbaka genast, det är dags nu igen!
Jag kan väl inte ha gått naken förra sommaren, så något borde finnas bak i skåpen. Jo visst, långt där inne några plagg i vitt. Och ett par klänningar som kräver gott humör, eftersom de visar rätt mycket av mina likbleka ben.
Är det någon som känner igen sig i den där garderobsförvåningen, eller har du ett sådant där bra system för säsongens kläder, med tydlig sortering av vinter- och sommarplagg?
Från det här numret av Icakuriren tänker jag låna sommarkalasets enkla efterrätt till vårt midsommarfirande, jordgubbar och glass med en frisk ton av lime. Vi ska nämligen samlas hela ursprungsfamiljen i sommarstugan, fyra bröder och så våra föräldrar. Jag ser framför mig att det blir min mellanbror som lagar det mesta av maten. Han är bäst i familjen på att grilla och krydda, och snabb som en vessla vid spisen.
Och i köket på landet ryms man ändå inte så många samtidigt, så om jag står för efterrätten så kan jag, när min traditionella kökstjänst “göra salladen” är avklarad, med gott samvete dra mig tillbaka till altanen med något kallt i glaset och låta jordgubbarna marineras i lugn och ro.
I det här numret bjuder vi på två premiärer. Dels drar vår sommarserie “Svenska brott” i gång. Precis som titeln berättar så har vi gjort en tillbakablick på några av de brott som skapat stora rubriker i Sverige. Först ut är Salaligan, som spred skräck i 1930-talets Sverige.
Dessutom välkomnar vi här en av våra nya krönikörer, Elin Ek. Många av er känner säkert igen henne som figuren Grynet. Mina döttrar älskade hennes tv-show, och den kaxiga attityd hon hade mot dumma beslutsfattare, mobbare och andra dryga typer. Den stilen har garanterat peppat en och annan, både barn och vuxen. Åtminstone har flera kvinnor berättat för Elin att de satt på sig Grynettröjan med orden “Ta ingen skit!” på när det varit dags för löneförhandling.
Numera har Elin Ek lagt av sig tiaran, och här i Icakuriren kommer hon att bjuda oss på tankar och funderingar från en helt vanlig vardagshjälte.
