
Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren
Jag kan inte mycket om mindfulness, men jag vet att det handlar något om att finnas till i stunden. Att när man till exempel dricker sitt morgonkaffe så försöker man uppleva just det, det gäller att inte låta tankarna vandra framåt, utan bara “nu dricker jag, så här smakar det, nu sväljer jag”. Ungefär så tror jag att det går till.Det ska vara bra mot stress, bra för hjärnan och våra ständigt hyperuppkopplade västerländska sinnen att i stället fokusera på en sak i taget.
Min egen variant av medveten närvaro handlar om att försöka uppleva sommaren med alla sinnen. Jag tankar sommardofter: blommorna, nyklippt gräs, den där lite ruttna doften av tång precis vid strandkanten, varm skog.
Men även sommarljuden. Jag äter min frukost utomhus, och sitter kvar en lång stund och bara lyssnar. Fåglarna har varit i gång länge, och verkar småprata med varandra. Trädens löv susar och prasslar skönt. Och så tystnaden. Här finns inte en massa människor som klapprar med klackarna över asfalt, inga bilar som kör förbi. Det enda som surrar är en och annan fluga.
När jag var liten minns jag en annan sorts ljud jag förknippade med sommar. Det var när man hade gått och lagt sig och sovrumsfönstret stod öppet i kvällsvärmen. Och så skulle mamma och pappa kanske över till grannen. Grannen med poolen, som ganska ofta använde sin uteplats till middagar och umgänge. Jag älskade att ligga och slumra in till ljudet av deras småprat, skratt, porslinsklirr och poolplask.
Kanske hände det här inte så ofta som jag minns det, det där med minnen kan ju vara lite lurigt. Men det är i alla fall något som jag förknippar med en härlig sommarkänsla.
För dig som är sugen på att pyssla har vi fyllt det här numret av Icakuriren med extra mycket inspiration. Gör fina tavelramar, krukor på pinne för rabatten, virka ett smådjur eller skapa en myggfri läshörna.
Där kan du sedan sitta och lösa korsorden i vår sommarspecial, åtta sidor kryss och knåp. Eller läsa vår serie “Svenska brott”, där turen har kommit till ett 42 år gammalt, mystiskt koffertmord. Lagom till fruntimmersveckan har vi också smaktestat färdiga tårtbottnar.
Just när jag skriver det här kommer min brorson Alexander, 6, med ett lååångt strå med smultron som han har trätt, och ett kort med lite färre. Det långa är till honom, förklarar han, men det korta får jag. Se där, ännu en sak att föra in på sommartoppen, söta solmogna smultron.
Var du än befinner dig hoppas jag du har en skön sommar, med gott om tid att njuta både av Icakuriren och alla små vardagslyckor.