Jag har fått kodkoma

Jag står där i affären och ska knappa in pinkoden till ett av mina bankkort. Plötsligt står det stilla i skallen. Jag andas lugnt, och lämnar över kommandot till fingrarna. De brukar minnas, pick-pick-pick-pick – godkänt – yes! Vi skämtar en stund, expediten och jag, om att det inte är så lätt att hålla reda på alla koder.
Förut har jag inte alls känt igen mig i den där kodkoman som verkar vara så utbredd. Jag har haft ungefär samma lösenord till olika sidor och kundklubbar.
Häromdagen skulle jag säga min portkod till en besökare, men blev plötsligt osäker, trots att jag trycker den flera gånger om dagen. Till slut var jag tvungen att “lufttrycka” siffrorna med fingrarna.

Det här stämmer väl överens med vad svenska minnesmästaren Mattias Ribbing berättar om i det här numret. Det går att träna upp sitt minne, precis som vilken annan förmåga som helst. Ett sätt är att göra just som jag gjorde, försöka se ett mönster för hur siffrorna i en kod hänger ihop och rita mönstret i luften.
Själv började han metodiskt att träna upp sitt minne för tre år sedan. Nu minns han 119 ord i rätt följd, efter att bara ha studerat dem i en kvart. Då har man koll!
Det är mer än vad jag har. Jag har till och med glömt bort hela filmer. Skulle se en thriller, och när huvudpersonens svärfar visade sig i rutan kände jag: “Han är skum!” Det visade sig att jag hade sett filmen förut.

Kanske har jag slappnat av lite onödigt mycket tack vare att jag har en bror som säkert skulle kunna utmana Ribbing om titeln minnesmästare. Jag kan fråga honom om vilket datum som helst. “Det var den elfte maj 2001 vi var på Kolmården”, kan han svara (men om han läser det här lär han väl rätta mig, för det var kanske inte just den elfte…). Han beskriver med samma lätthet upptakten till tjugo år gamla fotbollsmål, som vilket år vi reste till Paris tillsammans.
Innan jag glömmer det måste jag också tipsa er om artikeln om Facebookskrytet. Nog kände jag igen en del av det där skrytet. Fast inte från mig själv såklart.