“Bygg din egen odödlighet – livet är värt det”. Uppmaningen kommer adresserad till mig på redaktionen. Det är reklam för en digital kyrkogård där jag uppmanas att skapa mig en gravplats, och därigenom garanteras evigt liv i ettornas och nollornas värld. Jag kan alltså lägga in bilder och hälsningar som vad jag förstår aktiveras den dag jag nått min definitiva deadline.
Visserligen har jag inställningen att döden är en viktig del av tillvaron, och den är värd tankar och respekt. Man ska inte vara rädd för att prata om den, eller umgås med sina rädslor och funderingar kring den. Ändå känner jag mig lite illa till mods när jag ser mina personliga inloggningsuppgifter och erbjudandet om att gå på en virtuell rundtur på internetkyrkogården. När jag kikar in på hemsidan hittar jag en meddelandeknapp, och när jag klickar på den står det: “En avliden person kan ha lämnat ett postumt meddelande till dig”. Jag kan alltså till och med skicka mejl till utvalda personer efter min död. Snacka om att få sista ordet!
I det här numret spanar vår reporter Fredrik in de här nya begravningstrenderna, och jag kan bara konstatera att det verkar som om vi gärna vill ha kontroll över inte bara livet utan även döden. Samtidigt har vi tydligen inte riktigt tid med den, döden alltså. Enligt Ulf Lernéus, direktör för Svenska Begravningsbyråers Förbund, har vi svenskar världsrekordet i att låta våra döda vänta på begravning. Vi har nämligen så fullt upp i våra liv att vi har svårt att pressa in sådana oförutsedda händelser som en begravningsceremoni i kalendern.
Jag kommer att tänka på en historia om en föreläsare som pratade just om alla måsten vi låter oss styras av, något många vuxna känner igen sig i. En liten pojke hade då konstaterat: “Man måste ingenting, utom att bajsa och dö”. Och ska man vara petnoga så har han ju en poäng.
För dig som vill njuta av tillvaron bjuder vi på en härlig vinterguide till 14 bra skidorter i det här numret. Själv tänker jag nog studera köpråden för hemmabiosystem, för det är troligare att jag befinner mig hemma
i soffan framför en bra film
än i en svart backe i alperna.
Gnällo
har fått tre mejl det senaste dygnet med rubriken “Din säkerhet är vår prioritet”. Där uppmanas jag att ange mina kontouppgifter och registrera ett nytt lösenord för mitt bankkort. Men eftersom min säkerhet även är min prioritet, så blir jag bara irriterad, och hoppas att skurkarna inte får napp från några andra stackare heller.
Snällo
njuter av det busiga godiset som min kollega Anna bjuder på i det här numret. Jag får nästan lust att ordna spökfest, trots att mina barn vuxit förbi kalasstadiet för länge sedan.
