Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren
Visa mig din gran och jag ska säga dig vem du är! Nja, det kanske inte riktigt stämmer, men ändå. Julgranen är inte bara en av julens starkaste symboler, den står för mer än så. Det var inte förrän jag bildade familj som jag skaffade min första egna julgran. Bara att köpa den kändes stort. Gå där och titta hos granförsäljaren. Hur ser grenarna ut? Nja, inte den, men den där borta, nehej, den var skallig på ena sidan…
Alla verkade lika klena, och ingen såg ut som något Piff och Puff-träd från någon Disneyfantasi. Det blev något ganska mediokert, men det var ändå vår alldeles egna gran. Det ultimata vuxenbeviset.
Kringutrustningen behövde också införskaffas. Jag hade nog haft vaga uppfattningar om vad allt kostade, men det blev inget överdådigt träd den där första julen. Men redan efter julafton insåg jag till min lycka att pyntet såldes ut för halva priset eller mer i mellandagarna.
Som jag handlade! Guldkulor, tomtar, änglar… Mina kommande granar skulle inte behöva känna sig nakna!
Genom åren har pyntlådorna fyllts på med mina barns hemgjorda dekorationer. Och jag måste erkänna att jag är kluven. På ett vis finns det förstås inget charmigare än en gran överhängd med skrynkliga smällkarameller, vindögda tomteansikten, flirtkulsänglar och skeva piprenspolkagrisar.
Men samtidigt får den typen av granar något skräpigt över sig, som om de tigger om att få bli lämnade på närmaste återvinningsstation. Min stilsäkra väninna skulle aldrig befatta sig med en sådan, hennes sparsmakade träd består enbart av enhetliga kulor och ljus. Som ur en inredningstidning.
Jag sneglar på hennes gran, och försöker ta efter så gott jag kan. Men hemma pågår en mild kamp. Jag rensar försiktigt bort mer och mer, samtidigt som döttrarna letar fram sina gamla skapelser från klippa-och-klistra-tiden, “Den här lilla tomten måste få hänga i granen, den har alltid gjort det när jag var liten!” Och jag undrar för mig själv om man är en dum förälder om man vill ha en lite renare gran…
GnällO tycker att julen blir lite väl kort i år, för oss som jobbar. Jultomten hinner knappt komma innan man är tillbaka på kontoret igen…
SnällO älskar presenter, och nästan mer paketen än själva innehållet. Tänk ett riktigt vackert inslaget, som någon lagt ner kärlek på. Jag blir lika förtjust som när butikerna lägger in det man just köpt i silkespapper och fina påsar. Det känns lyxigt och härligt. I det här numret av Icakuriren tipsar vi om hur du slår in dina julklappar, snacka om att ge med extra omtanke!
