Jämlikhet då och nu
“En hederssak med rättvisa kvinnolöner”, är rubriken på Icakuriren omslag till nr 37 år 1959. Artikeln konstaterar att detta är “Sveriges negerfråga”, ett uttryck som får mig att känna att tiderna har förändrats.
Men modern statistik förtar en del av den känslan. Även när man jämför män och kvinnor med samma yrke, ålder, utbildning, arbetsgivare och arbetstid, så ligger kvinnors löner 5,6 procents under männens (den genomsnittliga löneskillnaden på arbetsmarknaden totalt är 16 procent).
Ska det behöva ta 50 år till innan jämställdhetslagen efterlevs?
Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren
På självaste nyårsafton ringde telefonen. Det var Jonas från Comhem. Han ville bara berätta att de hittat felet med min bredbandsuppkoppling.
Precis före jul hade vi nämligen börjat upptäcka att det gick förfärligt långsamt att surfa. Så långsamt att det knappt gick att betala räkningar över internetbanken. Av Jonas fick jag nu veta att mitt modem var trasigt, men jag erbjöds köpa ett nytt för en krona om jag lovade binda mig för ett år till som kund hos dem.
Självklart tackade jag ja, det är sällan man får så mycket för en krona nuförtiden.
För ett år sedan hade mitt beslut inte varit lika självklart. Inte för att uppkopplingen strulade mer då, utan för att jag var så irriterad på deras support. Ofta var det långa telefonköer, det hände att man blev mer eller mindre idiotförklarad (“du har kontrollerat att lamporna i modemet lyser?”) eller kringslussad till olika personer att dra sitt ärende för.
Men spelar kundtjänsten någon roll, är inte huvudsaken att de levererar megabits?
Nej, bemötandet spelar faktiskt roll! Att saker och ting kan gå sönder, det är lätt att förstå.
Svårare att förstå är varför företagen inte är mer rädda om kundernas förtroende.
För andra gången på ett år har jag nu fått fantastiskt bra hjälp från just Comhem, Sveriges mest utskällda kundtjänst. Så nu är jag helt omvänd, och beredd att vara dem trogen minst ett år till.
Mitt nya irritationsobjekt är i stället ett flygbolag på tre bokstäver. Inte för att servicen ombord varit dålig eller biljetterna varit dyra. Utan för att deras kundtjänst, den så kallade customer relations-avdelningen, inte har lyckats ta hand om mig som kund.
Hur kommer det sig att vissa företag inte satsar mer på det där mjuka värdet som kallas service? Företag som tror att de säljer megabits eller flygstolar har fattat fel. De säljer upplevelser och relationer.
Läs vårt reportage om kundtjänster i det här numret av Icakuriren.
