Mina biograf-minnen

Men det är något med hela bioupplevelsen som man inte får sittande i sin egen soffa.

Mina biograf-minnen
Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren

Film är bäst på bio, påstår en känd reklam, och jag är beredd att hålla med. Visserligen verkar fler och fler ha fläskiga tv-apparater hemma, till och med projektorer och hemmabiosystem som får en att hoppa högt av minsta ljudeffekt även i vardagsrummet. Men det är något med hela bioupplevelsen som man inte får sittande i sin egen soffa. 
I Folkets Hus-bion i min uppväxtort har jag tillbringat många spännande och gripande timmar. Och en del pinsamma minuter också, för den delen. Som den gången gänget skulle gå på “Ett anständigt liv”, Stefan Jarls dokumentärfilm. En stor filmkväll, en av huvudpersonerna i filmen bodde dessutom i samma förort, och det var så nära en kändis vi kunde komma i “Jakan”.

Flera av de tuffa killarna och tjejerna skulle med och av någon anledning hade jag fått hedersuppdraget att hämta ut biljetterna. Det var bara det att jag inte riktigt hade fyllt 15, filmen var barnförbjuden, och den stränga biografvaktmästaren var obeveklig.
Jag tror mitt minne har raderat vad jag sa till tuffa gänget, men åh vad jag kände mig pluttig och barnslig, “mesen som inte fick följa med de stora in på filmen”.

En mycket härligare upplevelse var heldagen med franska förtecken. Den lilla förortsbiografen på andra sidan staden skulle visa filmerna “Jean de Florette” del ett och två, en gripande släktberättelse med bland andra Yves Montand. Mellan filmerna var det en paus då det serverades Salade Nicoise, och två kvinnor underhöll oss med franska chansons. Jag gick dit utan sällskap (modigt!), och fick en oförglömlig filmdag.

I det här numret skriver vi om biografdöden. Trots att vi svenskar går på bio allt mer, får vi färre och färre biografer. Det är främst de små lokala biograferna som har svårt att överleva, samtidigt som de stora popcornpalatsen sväller ut med både tre och sju småsalonger i samma lokal. Jag sänder en tanke till alla eldsjälar på småbiograferna runtom i landet, samtidigt som jag tyvärr allt oftare ser film just på de där stora komplexen. Men även där gäller reklamsanningen, film upplevs faktiskt bäst på bio.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top