En mycket speciell dag

Den 8 mars var det sagt att det skulle hända. Då skulle hon komma, inte kungabebisen, men väl min bebis, min andra. Eller prins, jag visste inte vad det skulle bli.
Och sedan kom verkligheten, och det blev inte 8 mars, utan faktiskt samma dag som kronprinsessan Victoria nedkom med sin dotter, på samma sjukhus, men 18 år tidigare.
Men sedan dess har just 8 mars haft en speciell plats i mitt hjärta, inte bara för att det är Internationella kvinnodagen.

Det är i år 100 år sedan kvinnodagen arrangerades för första gången i Sverige, även om dagen föddes två år tidigare, då för att främja kampen för kvinnors rösträtt. Numera uppmanar FN alla länder att uppmärksamma kvinnodagen.
Kritiker menar att det är fel med en speciell dag, ungefär som att alla andra dagar skulle vara männens.
Och i dessa dagar, när vi uppmanas att fira allt från kanelbullens till ostkakans dag, är det lätt att tänka att det där med temadagar har gått överstyr. Inte för att FN uppmanar oss att fira olika bakverk, men dagarna är ändå med och slåss om utrymme, inte minst i media. Så varför en kvinnodag? Därför att det i många länder räcker med att vara kvinna för att inte ha samma rättigheter som en man.

I det här numret av Icakuriren har vi besökt några kvinnor i Centralamerika, vars vardag ligger långt ifrån vår svenska.
Läs om María, som kämpar för att få fler att använda preventivmedel, bland annat eftersom den vanligaste dödsorsaken för kvinnor i åldern 15–49 år i Guatemala är förlossning. Många flickor blir mammor redan i tolvårsåldern, så det anses som slöseri att låta flickorna gå i skolan. Det här vill María förändra. Själv blir jag än en gång tacksam över att jag bor i Sverige, och att mina döttrar har fötts i ett land där vi numera har föräldraledighet för både mammor och pappor och där både flickor och pojkar får gå i skolan.