Klipp som väckte känslor

Det kom ett mejl från min faster Ingrid häromdagen. Hon och min andra faster hade gått igenom gamla handarbetsmönster från mormor Betty. Min farmorsmor alltså. Bland Bettys mönster hittade de två beskrivningar ur Icakuriren. “Nu är det modernt med väggbonader igen. ‘Spinnerskan’ pryder sin plats överallt, på väggen, över soffan eller över byrån och är både lättsydd och vacker”, skriver Icakuriren 1961.

Det känns oväntat högtidligt när jag öppnar kuvertet från faster och tar fram de gulnade klippen. Tänk, för över fyrtio år sedan klippte min farmorsmor ut de här ur Icakuriren. Som min faster skriver till mig:
“Själv blev jag lite rörd när jag såg urklippen och tänkte att Betty skulle ha svimmat om hon visste att jag nu postar dem till Icakurirens chefredaktör, hennes eget barnbarnsbarn!!”
I det här numret av Icakuriren inleder vi en serie om handarbete, från stickning till träslöjd. Själv har jag tyvärr inte ägnat alls mycket tid åt handarbete, och nu har jag nästan glömt bort hur man stickar.
Från min barndom har jag svaga minnen av min farmorsmor, hon dog när jag var sex år. Men när jag fingrar på de gamla tidningsklippen känner jag ändå länken till henne, och till min egen farmor. Två kvinnor som kopplade av från vardagens sysslor med handarbete. Som fick utlopp för kreativitet genom stickning, broderi och vävning.

Långt före kurser i mindfulness och vårt nutida fingrande på smartphones och datorer, gick farmor ner i källaren och satte sig vid vävstolen när hon ville ha en stund för sig själv.
Kanske ska jag ta fram min gamla stickning, minnet kanske sitter i fingrarna ändå. Först ska jag bara mejla faster och tacka för den här chansen att få en hälsning, både från Icakuriren från förr och min egen släkt.