Finast i landet?
“Icakuriren har fått ett nytt, vackert och mycket praktiskt provkök. Den bästa köksutrustning som finns i marknaden har anskaffats. Resultatet har enligt de sakkunniga blivit strålande.” Så skrev vi 1953, och nu är det dags igen. Icakuriren ska flytta till nya lokaler, och vårt nya kök får förhoppningsvis lika fina vitsord.
Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren
Om jag ska nämna några stora förändringar som skett under de senaste 70 åren så dyker gärna den tekniska utvecklingen med datorer och multimedia upp i mitt huvud. Kanske för att det är en revolution jag själv upplevt till skillnad från dagens unga vuxna, den så kallade Nintendogenerationen. De vet ju inte om något annat liv än det som innehåller tv-spel, Google och mobiltelefoner.
Jag gissar att de inte ens kan förstå hur vi människor lyckades kommunicera med varandra förr i tiden, utan mobiler. Numera kan man både bestämma tid och göra slut bara med några snabba tryck med sms-tummen.
På en tidigare arbetsplats fick jag till och med uppleva en löneförhandling via sms. Nåja, det var inte mycket till förhandling, min dåvarande chef skickade bara ett sms med den summa han föreslog, och ett “ok?”. Jag vet att jag undrade lite hur jag skulle bete mig. Skulle jag ringa tillbaka och be om ett samtal, eller borde jag kanske skicka en ledsen smiley?
I det här numret sätter vi punkt för vår jubileumsserie, där vi har tittat på vad som hänt inom olika områden som Icakuriren bevakat under de 70 år som tidningen funnits. Det är ju något nyttigt med att titta bakåt, det ger perspektiv på vår nutid. Vad är det för värld vi lever i, och hur vill jag försöka leva i den här tiden?
Turen har kommit till hälsan, och när jag läser om den gamla husmorsgymnastiken så tänker jag på min mormor. Som barn minns jag att hon hade något slags övningar där hon låg på rygg och cyklade i luften. Det var nästan bara skuldrorna och bakhuvudet som tog i golvet, och i mina barnögon såg det väldigt akrobatiskt ut. Då trodde jag att var något man borde kunna när man blev vuxen. Men jag gissar att “luftcykling” inte förekommer så ofta på dagens gympapass.
Häromdagen gick jag förbi ett nattöppet gym, och trots att det var sen kväll stod det flera personer vid löpbanden och svettades. Hade min mormor sett hur vi håller på idag, hade hon nog fått dåndimpen. Det är inte bara tekniken som förändras, våra beteenden gör det också.
