Pappershögarna bara växer

På 1990-talet pratades det mycket om det papperslösa samhället. Med datorernas intåg i vår vardag skulle vi sluta använda papper, hette det. Det blev inte så, kan man konstatera så här tjugo år senare. Jag tycker det känns som om vi omges av mer papper än någonsin. Varje dag hittar jag högar med papper innanför dörren. Inte för att det är så många vykort eller brevvänsbrev längre, faktiskt aldrig, däremot är det desto fler reklamutskick.

Då har jag ändå en stor klisterlapp vid brev­inkastet där jag undanber mig reklam. Men eftersom många utskick numera är utformade som personliga brev och adresserade just till mig, så slinker de ner, allt från kataloger till banker som vill sälja på mig något.

Samma sak på vår redaktion, åtminstone på mitt skrivbord. Pappershögarna växer sig
ibland så höga att de riskerar att tippa. Tidningar, brev, artiklar, fakturor, ja all sorts mer eller mindre bråttom-papper.
I det här numret får vi som behöver det vägledning i hur man kan sortera och få ordning bland alla sina papper. Det kan vara en bra syssla att vika några timmar till så här på hösten, när många aktiviteter drar i gång och det gäller att inte tappa bort viktigheter.
Själv har jag till min egen förvåning flera gånger sedan i somras fått betalningspåminnelser. Jag som trodde att det bara var andra, extremt slarviga personer, som gjorde sådant som att missa betalningar.
Till tröst tänker jag att en bidragande orsak är att mitt hem varit ett renoveringskaos. När alla köksprylar trängs i vardagsrummet tillsammans med innehållet från badrumsskåpet, så är risken större att saker och ting faller mellan stolar, bokstavligt talat.

Missa inte Johan Cronemans fina krönika om ett oväntat möte i mataffären, och den spännande läsningen om Anne Charlotte Leffler, som en gång var den mest spelade författaren på Dramaten.
Jag hoppas att Icakuriren när den dimper ner i brevlådan inför helgen ger dig helt andra känslor än de otaliga reklamutskicken, och att vi bjuder på både oväntade och intressanta möten.