ICAKURIREN 70 ÅR!
“Ingen behöver känna sig gammal och ful för att håret är grått och barnen har egna barn… Med lite kunskap kan man trolla bort de skönhetsfel som komma med åren. Det är varje människas plikt mot sin omgivning att vara välvårdad”, skriver Icakuriren med något uppfostrande ton 1963. Det var fortfarande 15 år innan punkmodet kom till Sverige.
“Du måste skaffa dig ett riktigt jobb!”. Det känns som en klassisk kommentar från en förälder till ett barn som vill måla, spela teater eller skriva böcker. Men det finns ungdomar som får höra motsatsen.
Klara Kristalova drömde som ung om att bli veterinär, hon älskade djur och ville ha ett jobb med tydliga ramar, ett tydligt uppdrag. Men hennes pappa tyckte att hon skulle skärpa till sig och bli konstnär, tvärtemot den klassiska föräldrakommentaren alltså.
Hon blev konstnär, och jag läser nyfiket intervjun med Klara Kristalova i det här numret av Icakuriren. Min nyfikenhet beror mycket på att jag i somras för första gången såg en utställning med Klaras drömska keramikskulpturer. Och jag gjorde på det sätt som jag nästan aldrig gör, nämligen gick på en visning. Det var en rundtur som var som en introduktion till Klaras konst, med en intresserad guide som inte bara rabblade årtal och titlar, utan funderade och resonerade kring konsten.
För så är det ju med konst, att det inte finns något facit. Man får tolka verk hur man vill, och min känsla eller tolkning behöver inte likna din. Konsten är väl egentligen det som händer i en när man tittar på konstverken. När min fantasi skenar i väg av Kristalovas skulpterade, blanka och lite knöliga flicka som spyr ut lertarmar så är det min upplevelse, ingen annans.
Samtidigt blir det spännande när man får hjälp att förhålla sig till det man ser. För ju mer man vet om något, som i vilken tidsanda ett konstverk skapades eller konstnärens egna tankar med ett verk, desto mer intressant blir det.
Så för mig har Icakuriren även den här veckan fungerat precis som jag hoppas att den gör för er. Jag får veta lite mer om saker och ting. Även sådant jag inte visste att jag ville veta något om. På det sättet är tidningen som att träffa en kompis och prata en stund över en kaffe. Alltid får man höra något oväntat, och så får man påfyllt i fantasiförrådet.
