Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren
Min kompis blev vegetarian när vi var väldigt unga, och på den tiden var det inte många restauranger som erbjöd något vettigt utbud. Därför slutade våra restaurangbesök oftast med att hon fick ta en pasta med tomatsås eller möjligen en pizza med ost och tomat. Det var ungefär så långt restaurangernas kompetens sträckte sig.
Många visste knappt ens vad en vegetarian var egentligen. “Okej, du äter inte kött, men du äter väl fisk eller fågel?”, hände det att personalen frågade.
Numera har de flesta restauranger åtminstone ett vegetariskt alternativ på menyn.
Därför blev jag rätt förvånad då vi i modern tid besökte en populär sommarkrog i Stockholm. Inte en enda vegetarisk rätt på menyn.
Min kompis frågade om det fanns någon möjlighet att få en variant av någon rätt. Det var tydligen svårt, men okej, det fanns ju en caesarsallad, den kunde hon få vegetarisk.
Döm om vår förvåning när salladen kom ut, med både bacon och kyckling på tallriken. Efter en vända tillbaka in i köket kom den tillbaka, nu utan bacon, men med kyckling. Dessutom påpekade min kompis att var det inte så att caesardressingen innehåller sardeller? Det hade servitören ingen aning om, han såg ut som ett frågetecken. Det slutade med att min kompis fick en tallrik sallad, gurka och tomat, med lite ostfnasor på. Ingenting extra. Det var nog de dyraste salladsblad min kompis någonsin har ätit.
Tänker på det här eftersom jag just nu befinner mig på läsarresa i Indien. Här är den vegetariska kosten den vanliga, och serveras något annat så poängteras det som “icke-vegetariskt”. Det är det som är det annorlunda valet. Precis tvärtom mot vad vi är vana vid. Och som maten smakar! Gott kryddad, och med långt fler variationer än bara lite salladsblad och ost.
I det här numret av Icakuriren bjuder vi på vegetariska recept. För många av oss tycker trots allt att det är svårt att variera den vegetariska maten. Jag blir inte förvånad att en av rätterna är en indisk soppa.
Mycket matnöje!
