Jag ägnade många timmar av min barndom åt basket. Träning flera gånger i veckan, ofta matcher på helgerna. Det fanns inga förväntningar hemifrån att jag skulle idrotta, ärligt talat tror jag inte det ens fanns något särskilt intresse. Som jag minns det var mina föräldrar inte och tittade på en enda match. Det var andra tider då, långt innan begreppet curlingföräldrar föddes. Så det var ingen”göra föräldrarna stolta”-träning jag ägnade mig åt.
Jag spelade helt enkelt för att det var roligt. Det var ett sätt att träffa kompisar, och laget gav en tillhörighet.
När klubben tyckte det var dags att sålla agnarna från vetet plockades några av talangerna ut till juniordamlaget. Allvaret började krypa in i vårt flicklag. Ska man ens fortsätta spela om man inte är så värst duktig? Nej, där försvann spelglädjen för mig. Det var inte lika kul längre.
I det här numret av Icakuriren har vi intervjuat fotbollsdrottningen Pia Sundhage, som förra året fick flera utmärkelser för sina goda tränaregenskaper. Hennes recept är lika enkelt som svårt: det ska vara kul att spela. Den viktiga frågan från hennes föräldrar när hon i sin barndom kom hem från en fotbollsmatch var inte vad resultatet blev, utan “hade du roligt?”.
Visst är det lätt att förstå att glädje och lust är starka drivkrafter.
Men omsatt till vardagslivet, ärligt talat är det väl inte alltid så enkelt att hitta de där roliga stunderna. Den här tiden på året, då vi stiger upp i mörker och går hem från jobbet i mörker, vad är det då som är ljuspunkterna, bortsett från lysrören på kontoret?
I går berättade en kompis för mig om sin nya tillvaro där hon sitter hemma och jobbar. Jag frågade hur hon gör med pauser och mat, och hon förklarade att hon lagar jättegod mat till sig själv på lunchen. Häromdagen lagade hon något som lät som om det kom från menyn på en finkrog, med trattkantareller och tryffelolja. Ingen snabb tallrik tråkfil eller en trött macka alltså. En fin lunch. Det var hennes sätt att känna sig vardagsglad.
Vad har ni själv för små glädjeämnen? Dagens första kopp kaffe? För min del uppskattar jag en omsorgsfullt gjord frukost. Min kollega Ulla har alltid färska hallon i sin morgonfil, har jag sett när jag sneglat bort mot hennes skrivbord. Det känns som vardagslyx för mig.
