Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren
Har du varit med om någon situation där du känt dig påhoppad, och först efteråt kommit på vad du borde ha svarat? Min värsta sådan hände för väldigt många år sedan, men jag kan hur lätt som helst återkalla minnet. Jag var ute på vår lilla gata tillsammans med min lillebror. Han hade precis lärt sig cykla och for fram och tillbaka på stolta hjul.
Ute var även grannpojken, som kunde vara en riktig retsticka. Varje gång min bror cyklade förbi honom så puttade grannpojken av min bror hans keps (det här var före cykelhjälmens tid). Lille-bror blev ledsen. Stannade, klev av, på med kepsen, och så upp på cykeln igen.
Till slut blev det tröttsamt. Grabben som for ut med armen, hans hånflin när min brors keps föll i marken ännu en gång.
“Slutar du inte reta min brorsa så klappar jag till dig” sa jag till slut.
Så när den där dryga armen for ut mot min bror ännu en gång var det jag som klev fram och knuffade till retstickan. Han for omkull och tittade väldigt förvånat upp mot mig. Inte för att han gjort sig direkt illa, det var nog främst hans image som tuffing som hade farit i gatan. Äntligen kunde min bror cykla i fred.
Men striden var inte slut än, visade det sig. En stund senare kom hans mamma ut, gick fram till mig och tog ton: “Min son kom in till mig, STORGRÅTANDE, och sa att du hade slagit honom!” Hon var inte ett dugg intresserad av att höra min syn på vad som hänt.
Jag kände mig så orättvist anklagad, men kom inte på något bra att säga. Förrän efteråt. Jag vet inte hur många kvällar jag låg i sängen och fantiserade om vad jag borde ha svarat henne.
Nuförtiden har jag en rätt väl utvecklad förmåga att ge svar på tal. Men framför allt förstår jag som vuxen att placera kritik och utskällningar mer hos den som framför dem. Jag kan lyssna, men jag har lättare välja hur mycket jag ska styras av kritiken.
Några vi definitivt försöker lyssna på är er läsare. De senaste dagarna har vi blivit nerringda (och nermejlade) av läsare som saknar Kryptot. Bland annat hörde Ingrid Ekwall i Bromma av sig. Hon har prenumererat på Icakuriren sedan 1943, och verkligen saknat Kryptot. Och det är definitivt åsikter som vi vill lyssna på. Vi ska klura lite på hur det ska få plats, men jag lovar att Kryptot kommer tillbaka.
Hoppas ni så länge kan njuta av till exempel korsorden, tips om Stockholms retropärlor och en artikel om att vi blir mer och mer köttkräsna.
