Låt mig till en början göra en sak fullständigt klar: jag hatar stormarknader. De förfular landskapet, suger musten ur stadskärnorna och tvingar våra få kvarvarande lanthandlare att lägga ner – urk!
Ändå var det varken med äckel eller ytterligare avståndstagande jag reagerade på nyheten att en gigantisk livsmedelshall i grannskapet invaderats av möss. Nej, jag ville kasta mig dit för att storhandla.
Till min egen förvåning kände jag nämligen en viss ömhet för just den här stormarknaden, som tydligen gått knackigt länge. Någonstans, föreställde jag mig, fanns en otursförföljd och jätteledsen livsmedelshandlare som efter att ha tvingats slänga tonvis med färskvaror på grund av mössen nu var i akut behov av mitt stöd.
Runt klockan åtta en vardagskväll befann jag mig så i den nysanerade och flera tusen kvadratmeter stora livsmedelshallen. Ensam, med undantag för personalen vars tillkämpade leenden och, tyckte jag, överdrivna tillmötesgående vid kassan bara förstärkte känslan av desperation.
Det var ändå ingenting mot den gravlika stämning som mötte mig i Slagsta strand-gallerian söder om Stockholm. Det är en så kallad spökgalleria i två plan, öppnad för bara lite mer än tio år sedan.
I halvdunklet därinne var plåtjalusierna nerdragna. Rulltrappan tuggade på, men inte en människa i sikte. En ensam jättefikus i entrén. Alla dessa missriktade investeringar och drömmar. Sorgligt.
Handeln tror stenhårt på ännu fler köpcentrum. De närmaste åren byggs nya för över 30 miljarder kronor. Men som en svensk handelsanalytiker påpekat: så kul är det faktiskt inte att shoppa.
Är “externhandeln” med groteska köplador runt städerna vår tids Facit i Åtvidaberg? Alltså en dinosaurieartad affärsmodell som nästan över en natt blir frånåkt av en framrusande teknisk utveckling.
I dag finns 3D-skrivare som kan printa ut kläder. Och bröd. Allt går att beställa online. Det är väldigt bekvämt.
Jag surfar runt på sajten Dead Malls, som listar döda och döende köpcentrum i USA. Hundratals av dem. En prognos pekar på att 15 procent av det landets förorts-shoppingcentrum kommer att krascha inom fem år. Varför skulle just den utvecklingen undgå att drabba Sverige?
Jag hatar fortfarande stormarknader. Men är lite svag för sånt som hamnat i bakvattnet. Kanske ska jag en dag med saknad minnas bilköerna till Ikea en lördagseftermiddag, eller svettattackerna under täckjackan i tropiskt galleria-klimat. Det lär snart dyka upp fler slokande stormarknader att motvilligt tycka synd om. Det här kan bli brutalt.
