Jobben blir hetaste valfrågan nästa år, att döma av förhandssnacket. Krafttag behövs, arbetslösheten ska ner. Vad gör vi om jobben trots krafttagen vägrar infinna sig?
Här är grejer som i detta nu ersätts av de smarta mobiler som återfinns i snart varenda byxficka: Radio, musikspelare, armbandsur, böcker, nycklar, kamera, kartor, miniräknare, kompass, resebyrå, tidtagarur, tumstock, anteckningsbok, penna, vattenpass, bandspelare, tidningar, fast telefon, ficklampa, nummerupplysning, biljetter, kalender, tv, post, bank, id-kort, kreditkort och pengar.
Vad människorna som tillverkat, lagat, fraktat, sålt och bemannat ovanstående företeelser ska syssla med i fortsättningen kan man fundera över. Tecknen hopar sig på att den hypersnabba tekniska utvecklingen kan leda till en jobbslakt utan dess like.
Kodak var ett globalt jätteföretag med 140 000 anställda som gjorde kameror och film för inte så länge sedan. Digitalfotot ryckte undan mattan och Kodak ställdes inför konkurs. Nu plåtar miljoner och åter miljoner med Instagram i stället. En revolutionerande mobilmojäng som betingade ett pris på inte mindre än åtta miljarder kronor när företaget köptes i fjol. Vill du verkligen veta hur många anställda Instagram hade vid tillfället? Okej, då: 13.
Automatiseringen tilltar. Att “ta ett jobb i kassan” blir knepigt. Kassorna försvinner ju. Självscanning, du vet. Och e-handel.
Kompetensutveckling är ingen självklar utväg. Översättning, analys, utbildning, sjukvård – allt sånt kan datorer ta hand om, svindlande avancerade. Datorkraften fördubblas varje år.
Hur står man sig i konkurrensen mot någon som jobbar dygnet runt utan krav på lön, semester eller föräldraledighet? Ganska dåligt, kan jag tänka mig. Jag syftar på robotar nu. Ja, robotar. Utvecklingen inom robotsektorn exploderar, fast i det tysta, för folk är lite rädda för robotar. I Sverige tjänstgör de redan som både kirurger och apotekare.
Den gamla sanningen om att gamla jobb alltid ersätts med nya är under kraftig omprövning. Maskinerna kan ha blivit så effektiva att full sysselsättning aldrig mer blir möjlig. Vilket faktiskt borde vara en bra grej, enligt sociologen Roland Paulsen.
Vi skulle lätt kunna gå ner till halvtid allihop, säger Paulsen, utan att behöva tumma en millimeter på vårt välstånd. Och ägna resten av vår korta tid på jorden åt fritt konstnärligt skapande, lekar eller meditation. En skrämmande tanke, jag vet. Men långtifrån lika förfärligt som eviga Fas 3-åtgärder och kurser i CV-skrivande som ändå aldrig leder någonvart.
