Först när födelsedagen är överstökad kan jag mentalt slå över till juletid, och då kommer julen väldigt snabbt, eftersom vi redan dagen efter födelsedagsfirandet vaknar till julkalenderns första dag.
Förr kunde jag tycka att det gjorde den här perioden lite onödigt hektisk. Numera är min roll mer att hålla mig hemifrån så att dottern och hennes kompisar får fira utan föräldrainblandning, det som på min tid kallades ff. (Jag är dock osäker på om hon och hennes kompisar i första hand tänker på uttrycket ff som föräldrafritt,
snarare kanske några tänker på tv-spelet Final Fantasy.)
Alltså kan jag dra i gång julen för fullt nu, precis som vi gör i Icakuriren. Mia Öhrn, som bland annat gjort härliga kladdkakeböcker, bjuder i det här numret på julbak. Dessutom tipsar vi om bra klappar, och julpynt som man inte behöver en magisterexamen i pyssel för att klara.
Läs också om den nya filmmärkningen som några av landets biografer testar. Den bottnar i det så kallade Bechdeltestet. För att klara det testet måste en film ha minst två namngivna kvinnliga rollfigurer som pratar med varandra om något annat än män.
Den svenska satsningen att utifrån Bechdeltestet märka vissa filmer har givit internationell uppmärksamhet, och orsakat debatt. Vissa menar att det är ett vansinnigt sätt att bedöma kultur på, som om konstnärlig verksamhet skulle gå att stämpla på det sättet.
Det får mig att tänka på en konsert med Melissa Horn som jag och en kompis nyligen var på. Och vi reagerade båda två på att det var så befriande att hon stod på scen i svart kavaj, höghalsad tröja och lågskor, långt från “nakenchocker”, korta kjolar och djupa urringningar. Hennes musik och texter var det som bjöd på kvällens upplevelse.
Och det kan man ju tycka är självklart. Men när det gäller framför allt kvinnliga artister får vi ofta mycket hud på köpet. Så om filmmärkningen kan ge upphov till diskussion om hur kvinnor och män beskrivs, och förväntas uppträda, så är det inte fel. Man kan ha olika åsikter. Det viktiga är att ämnet diskuteras. Inget är så skadligt som tystnad när det gäller normer och osynliga “sanningar”.
