– Mäh Elin, tjugonda knut dansar julen ut! sa min kompis indignerat ett år när jag hade adventsljusstaken tänd långt in i februari.
Varför är det så lätt att julpyntet blir hängade för länge? Kanske är det för att julfirandet startar redan i början på december som det är så svårt att få till ett bra avslut? Eller är det den oklara strofen “…och julen varar än till påska, och det var inte sant och det var inte sant för däremellan kommer fasta…” som ställt till det?
(Det känns ju också omotiverat och ganska svårt att släcka ner de finaste ljuskällorna, packa ner dem i jullådan och ställa upp dem på vinden när det fortfarande är beckmörkt ute och vårljuset långt borta.)
Vi behöver helt enkelt ett rejält avslut för julen, och jag röstar för julgransplundringens renässans! En festdag som sätter punkt för julen med buller och bång så man vet att nu är det verkligen över. Point of no return.
Julgransplundringar när jag var liten var helt suveräna, nästan som en andra julafton! En lördag eller söndag var det öppet hus på någon skola som min pappa jobbade på och där var det full aktivitet. I ett rum fick man chans att snickra sin egen fågelholk med en slöjdlärare i rutig skjorta, i ett annat rum fick man hjälp av någon kvinna i träskor och hängseljeans att trycka örngott med screentryck i mönster som man målat själv. Sen var det självklart att dansa ringdans runt granen ute i kapphallen till tonerna av ett dragspel som en skäggig farbror i tomteluva stod och drog i. Efter att man klappat och pyst till den traditionsenliga Raketen så avslutades hela faderullan med att kasta ut granen genom portarna. Det slog ju midsommaraftons dans med hästlängder!
Självklart ingick det fika med hembakt bröd, festis i trekantstetra och som grand finale – fiskdamm!
Jag vet inte riktigt vem som arrangerade det här (måste kolla med min pappa) men egentligen är det ju en bättre familjeaktivitet än alla stressiga grejer som man ska försöka hitta på innan jul i form av adventskonserter, glöggmys och julpysselkvällar.
Kanske försvann hela traditionen med julgransplundring när Bosse Larssons julgransdans på teve inte längre var självklar på julafton? När riviga Räven raskar över isen helt brädats av stämsången i Tänd ett ljus.
Den här julen petade jag in flera kolor i mina smällkarameller med syftet att verkligen få ut dem tjugondag knut! Så är du som jag – och fortfarande snubblar runt hemma på glitter, tomtar och änglar – bjud in några vänner, rensa ut alla skalkar av saffranslängd ur frysen, töm alla glöggslattar och kör en allsång med versen “Snart är glada julen slut, slut, slut. Julegranen bäres ut, ut, ut. Men till nästa år igen kommer han, vår gamle vän, ty det har han lovat.”
Och nu säger vi välkommen till de första semlorna, tulpanfrossan, träningsschemat och tjuvstarten på bokrean!
Av Elin Ek
