
Efter att ha fått ur mig några böcker själv, och skaffat mig insikt i vilket helsike det innebär, kan jag bara känna medlidande med den där killen Frigyes som skrev om Guillou.
Två års heltidsjobb, bara för att åka dit på något idiotiskt faktafel och få hela upplagan indragen. Ouch.
Man kan lugnt säga att ryktet för svensk faktalitteratur just nu inte är på topp, och att genren befinner sig i något slags kris.
Men så sitter jag på nattåget från Umeå. Nya reportageboken Lucky Strike håller mig klarvaken, skriven av en gudabenådad författare – Jan-Olof Nilsson – som jag av någon anledning aldrig hört talas om tidigare.
Boken får hjärtat att slå glädjevolter, tårarna att strömma och livskänslan att skena.
Jag blir fullständigt uppslukad, och kan inte påminna mig att jag blivit lika gripen av någon bok – eller tv-serie, film eller teaterföreställning för den delen – på åratal.
Den handlar om “svenska krigsbrudar”, samt de amerikanska flygare, vissa så hjärtskärande unga som 18 eller 19 år, som svepte ner över Nazityskland under andra världskriget i jättelika bombräder.
Det tyska luftvärnet var fasansfullt och fick de unga männen ombord – barn, nästan – att skaka av ångest och be för sina liv. Splitter och kulor yrde, och tog många av dessa ungdomars liv innan de ens hunnit börja.
Andra fick sina flygplan så skadskjutna att de omöjligt kunde återvända till hemmabaserna i England, utan tvingades byta kurs och kraschlanda på någon leråker i det mer näraliggande Sverige.
Amerikanerna internerades på pensionat på ställen som Rättvik. Ni kan ju tänka er uppståndelsen när dessa charmiga killar från New Jersey och Los Angeles kom Storgatan fram i sina flygarjackor. Och vilket intresse de tilldrog sig bland traktens ungefär jämngamla, nyfikna men dittills dödligt uttråkade tjejer.
Åh, vilken fest. Vilka kärlekshistorier, vilken dramatik.
För det var ju som sagt krig och plötsligt kunde flygarna bli hämtade med kurirplan och bli utskickade på nya bombräder. Somliga försvann för alltid, andra försökte desperat få kontakt med sin svenska flicka, som nu kanske insett att hon väntade ett barn.
Men kommunikationerna var urusla. Ni vet, inget internet. Kärleksbrev som aldrig kom fram på grund av kriget.
Men också – de rörande återföreningarna, vissa av dem mycket sent i dessa människors liv som tog sig så underliga vägar på grund av ett krig för länge sedan.
Jan-Olof Nilsson har med sin bok Lucky Strike skrivit en storslagen hyllning till kärleken och livet. Köp, låna eller stjäl. Vad väntar ni på?