Det första tipset var formulerat som en fråga: “1. Vad tycker jag är snyggt?” Under stod det fyra tips till, men de kommer jag inte ihåg. Det var flera veckor sen jag läste den där listan men den har stört mig sen dess, som en sten i skon skaver den till då och då.
Nästan varje vecka dimper det ner gratismagasin i brevlådan, det är tidningar med reklam riktad till husägare och mellan annonserna finns reportage om inredning, byggtips och någon ritning på hur man snickrar sin egen koja till luftvärmepumpen.
Häromsistens fick jag då en tidning som handlade mycket om fönster. Ett reportage handlade om hur man ska gå till väga för att välja rätt fönster till sitt hus och det avslutades med den där tipslistan.
Det som stör mig är ett klassiskt problem som oftast dyker upp när det handlar om folkmord och andra hemskheter: Har historien inte lärt oss någonting? När det gäller byggnadsvård så verkar backspegeln ibland vara helt bortmonterad.
För någon gång på 40-talet tänkte en person “1. Vad tycker jag är snyggt?” och bestämde sig för att i 1900-talsvillan byta ut spröjsade originalfönster i nästan outslitligt kärnvirke mot ett panoramafönster målat med någon färg som i dag flagnar fulare än någonsin. Samma “1. Vad tycker jag är snyggt?” gjorde så att större delen av Sverige rev ut fantastiska funktionella kakelugnar på 70-talet och satte upp vävtapeter och limmade in plastmattor. “1. Vad tycker jag är snyggt?” tänkte mina bekanta och lutade stavparketten kolsvart i sin 20-talslägenhet. Den svärtan kommer aldrig att gå att slipa bort, när någon en dag ledsnar på mörkret så måste de riva ut de riktiga ekgolven som knappt slitits på 100 år. “1. Vad tycker jag är snyggt?” tänkte ett par i kvarteret och rev ut 50-talskökets ljusblå
originalinredning i solitt trä med snabel-handtag och dragluckor och ersatte med skåp i mdf, luckor i ekfanér och rostfritt stål. Det var ett av de vackraste kök jag någonsin suttit i, jag mådde fysiskt illa när jag såg stommarna landa i containern.
För i ROT-avdragens och hemmafixarprogrammens och individualismens tidevarv så är det lättare än någonsin att ge sig på ett hus, ja nästan ett måste om du skaffar en bostad. För visst handlar husesynen för vännerna i nyinköpta lyan om att berätta om hur du ska renovera? På samma sätt som vi nästan obligatoriskt måste kommentera hur ostädat det är, så har vi också börjat ursäkta det som ännu inte är ombyggt. Vår personlighet måste speglas i varje detalj i vårt boende, kaklet ska vara mitt, spisfläkten ska vara min, skåpluckorna ska vara jag.
Det ökande utbudet av byggnadsvårdsbutiker tänder ett hopp i mig och jag hoppas att jag snart ska få läsa en tipslista som ser ut så här:
1. Behöver det verkligen bytas?
2. Vad passar huset?
3. Kakelugnar, originalinredning och spröjsade fönster ökar husets värde!
4. Om du inte tycker att det är snyggt med funkis så köp inte ett funkishus!
Av Elin Ek
