Favoriträtt, bästa musikgrupp, fritidsintressen… Listan var lång över
information man skulle uppge i boken “Mina klasskamrater”. I klasskompisarnas böcker fyllde jag säkert i att jag spelade basket, älskade ABBA och att rita, men hatade krig.
Sådana listor ger förstås inte hela bilden av vem man är som människa, och olika sammanhang lockar fram olika sidor hos oss. Jag kan både vara den inkännande lyssnande kompisen och den pratiga, som tar plats och hörs (har man som jag växt upp med tre bröder så går det inte att sitta passiv och vänta på att det ska bli ens tur att komma med en replik).
Samma sak med intressen. Ens partner och kompisar påverkar en, lockar fram och förstärker somliga bitar. Och så går åren, och plötsligt en dag inser man kanske att vissa av de där grenarna på ens eget personlighetsträd liksom har torkat ut. Man har inte givit dem näring och tid. Inte av
något särskilt skäl, utan för att det bara har blivit så, utan att man ens märkt det.
Just nu befinner jag mig på vandringsresa i Alperna med en grupp Icakurirenläsare. Att det skulle bli trevligt att umgås med läsare visste jag redan, men att jag skulle uppskatta vandringarna så mycket överraskade mig. Jag njuter i fulla drag av stillhet, frisk luft och vacker natur, jag som innan mest var nervös för skavsår och strapatser.
Men kanske är det inte så konstigt, när jag tänker på min barndom. Mulleskola och Strövarna. Turer på längdskidor med pappa. All lek i skogen, all cykling. Och jag inser att jag nog har stängt in min frilufsare i kontorsmiljö och biografsalonger, så länge att jag glömt bort att hon fanns där. Men nu är jag redo att komma ut som vandrare!
I det här numret av Icakuriren skriver vi om kronobiologi, en forskning som handlar om kroppens rytm, och vilka tider på dygnet som är bäst för olika aktiviteter. Våra kroppar har inbyggda klockor som vi tydligen ska lyssna på för att fungera som bäst. Men jag vill också slå ett slag för intresseklockan. När slog den för det du själv gillar, vad gör du av gammal vana, eller för att andra förväntar sig det av dig? Vilka av dina egna grenar kan behöva lite näring för att inte tyna bort?
