Kyrkan är fylld till sin absoluta bristningsgräns. Folk sitter inklämda i bänkraderna, fyller gångarna och entrén, spiller över till källarvåningen, varifrån besökarna får nöja sig med att följa gudstjänsten via bildskärm. Det måste vara hundratals människor härinne. Ändå en helt vanlig söndag i Johanneskyrkan i Södertälje. Den imponerande uppslutningen kan verka glädjande ur kyrklig synvinkel, men grundar sig i svartaste tragik. Gudstjänstbesökarna är kaldéer, en av Mellanösterns förvirrande många kristna minoriteter som i sina hemländer attackeras för sin tro, mördas och fördrivs av terrorgruppen Islamska staten IS.
– De säger dra åt helvete, ni tillhör Europa och USA, åk dit, berättar mannen som åtagit sig att tolka och förklara vissa för mig obekanta ritualer.
Sedan den USA-ledda invasionen av Irak 2003 har över 60 kyrkor sprängts, en kaldeisk biskop kidnappats och mördats och landets kristna befolkning krympt från 1,4 miljoner till färre än en halv miljon. I juni inledde IS en anti-kristen kampanj på slättlandet utanför Mosul. Man stängde av vattenförsörjningen till kristna byar och sprejmålade ett N som i “nasarani” – arabiska för kristen – på hus som skulle förstöras.
– De stjäl alla våra ägodelar och ger oss 24 timmar att antingen konvertera till islam eller försvinna. Annars blir man avrättad, säger en före detta bonde från Nineveh-slätten som fått sin gård och sina fält konfiskerade.
Sverige tar emot många av de fördrivna kaldéerna. I hela landet finns uppåt 26 000, varav cirka 6 000 i Södertälje. Församlingen, som sväller månad för månad, har detaljerade planer på en ny större kyrka som dock visat sig för liten redan innan den är byggd. En kvinna från Bagdad berättar hur Iraks kvarvarande kristna hukar i isolerade byar, med väskorna packade och inväntande första bästa tillfälle att fly.
Den kaldéiska gudstjänsten är ett skådespel, ska jag säga. Fader Paul i snövitt skägg och tung guldbroderad kåpa uppenbarar sig i procession och rökelse. Böner och hymner reciteras på arameiska, samma språk som Jesus talade när han vandrade på jorden för 2 000 år sedan. I sina hemländer har kaldéerna förvaltat ett uråldrigt kulturarv med rötterna i det gamla Babylon men nu är det slut, ingen jag pratar med ser någon framtid för kristendomen i den del av världen där den föddes.
– Aldrig mer, säger kvinnan från Bagdad.
Hon verkar sårad över tystnaden kring sin folkgrupps öde. Varken hon eller någon annan här begriper hur USA, Europa eller det historiskt kristna Sverige kan förhålla sig så passivt till den etniska rensningen av kristna.
