Det är med Facebook som det är med långkok. Trevligt och inbjudande, men jag undviker det helst under sommaren. I flera år har jag lyckats hålla en ganska sträng sociala medier-diet under semestern, men det har inget att göra med innehållet i flödet. Ni kan ge mig hur många bilder som helst på rosévin i solnedgången, nakna fötter på sandstranden eller småbarn med glassfläckar på kinderna. Klyschorna har sedan länge slutat bekomma mig.
Anledningen till varför jag valt att koppla ner är helt enkelt för att det känns som att skicka hjärnan på spa. När jag inte ständigt famlar efter mobilen för att uppdatera Instagram-flödet, läsa kompisarnas statusrader eller följa senaste Twitter-debatten, börjar jag istället absorbera andra saker. Spännande saker. Jag upptäcker blomsorter och andra detaljer i min omgivning jag aldrig lagt märke till innan, känner nya dofter och tänker längre tankar. Jag ser mina närmaste i ögonen oftare och njuter mer av färden till stan, då jag tittar ut genom bussfönstret istället för att blänga på skärmen.
Visst, det har blivit svårare för varje år att logga ut. All korrespondens med kompisarna har ju flyttat till inboxen. Det känns lite motigt att radera apparna och de första dagarna av sociala medier-detoxen är rent av stressande, eftersom jag ständigt är på helspänn för att missa något viktigt. Men sedan, när den värsta abstinensen är stillad, kommer belöningen. Min hjärna tackar mig ända fram till vintern.
Av Tara Moshizi
