Hallå, jag har stora nyheter! (Nästan) alla människor behövs. Optimister, pessimister och pragmatiker, positiva, negativa, vegetativa och naiva. Gamla gnällspikar, unga idioter, sorglösa drinkare, ilskna förnekare, glada gubbar och enstaka surkart. Alla har vi en funktion. Hur trötta vi än är på varandra så skulle motsatsen vara outhärdlig och kontraproduktiv för evolutionen. Det fick jag lära mig nyss på ett föredrag om mänsklighetens utveckling och våra möjligheter till långsiktig överlevnad. Mångfald är ALLTID bra.
Ja, tänk dig själv om ALLA skulle tycka precis som du om exempelvis pandemibekämpning. Eller politik, köttbullskryddor, vindkraft och bilmärken. Vid en första tanke låter det kanske angenämt att bara få medhåll. Men konsekvensen skulle kunna bli förödande (smittbekämpning) eller urtrist (köttbullar). Och tänk om ALLA de som tycker en och samma sak faktiskt i långa loppet visar sig ha fel? Det är därför diktaturer alltid på sikt gräver sin egen grav och det fria ordet i demokratier leder till den bästa utvecklingen. Möta motstånd, stöta och blöta, gräla och dividera leder framåt, om än ibland på krokiga vägar.
Just pandemin är en händelse där åsikterna skorrar rejält. Skönt! Jag känner mig lugnad av den livliga debatten. Skönt också att slippa axla den Fröken Tvärtemot jag ibland tvångsmässigt blir. Med för många naiva positivister runt omkring mig går jag automatiskt in i en hårdför gnällposition. Och tvärtom, med den mänskliga klagomuren i öronen blir jag ofelbart en obotlig optimist.
Nu har jag lagt märke till att när det välsignade vaccinet äntligen ska rädda oss så dyker oväntade skeptiker upp i alla mörka vrår. Och så klart motsatsen, hallelujakören. Har du själv funderingar kring vaccin så finns det frågor och svar längre fram.
Men – vi kanske ändå borde tänka på att inte alltid driva våra åsikter till sin spets. För då dyker ofelbart min Fröken Lagom upp, med sitt nja, tja och kanske. En ganska trist person, men nödvändig hon också. Oftast är det helt enkelt bäst att koppla på hjärnan innan munnen går. Annars är det lätt att göra sig själv löjlig, och det är ju ändå det värsta av allt. Lång näsa är aldrig särskilt snyggt.
