Att sova eller inte sova, det är frågan.
Har ni tänkt på hur mycket av vår vakna tid vi ägnar åt att prata om att sova. När träffade ni senast en bekant som inte inledde samtalet med information om hur trött hon var, hur mycket hon skulle vilja sova – men inte kunde.
”Hej, hur är läget”?
”Bra, så jävla trött bara”.
Det kan inte finnas två meningar som missbrukas mer i det svenska språket. Och det är ingen generationsgrej, tonåringar, medelålders, gamla, alla inleder på samma sätt.
Jag genomgick en skalloperation på åttiotalet, på återbesök hos kirurgen beklagade jag mig över att jag aldrig sov, att det berodde på någon slags ångest efter en nära-döden-upplevelse.
”Sova”, sade doktor Vällfors, ”det är väl bra att du inte sover bort ditt liv. Det finns mycket man kan göra istället. Jag sover aldrig mer än fyra timmar”.
Är trötthet något som skall bevisa något annat?
Kirurger är inga psykologer, om man säger så. Jag frågade en psykoterapeut jag spelade tennis med varje fredag varför jag hade ångest efter operationen. ”Gå i psykoanalys. Tar bara sju år”.
Gick till en psykolog, hon sade: ”Hur hade du det med din pappa som barn”.
Sedan en psykiatriker, han trodde stenhårt på mediciner, ångestdämpande och insomningstabletter.
Var folk lika trötta på 50-talet, eller pratade man inte om det?
Är trötthet något som skall bevisa något annat? Att man arbetar som bara fan?
På landet för 150 år sedan, två småbrukare som ägnade halva sin konversation åt att prata om sina sömnproblem? Skulle väl inte tro det. Blev den svenska adeln trött av alla sina privilegier? Och vikingarna: ”Snälla, kan vi ta den diskussionen imorgon istället. Jag är helt slut efter att ha rott över Atlanten hela dan”.
När man bli äldre är man ofta trött – för att man inte gör något
Jag har haft sömnproblem sedan tonåren och har de senast 20 åren sagt att ”sömnbristen blir min död”. I perioder käkar jag piller, man somnar bra av dem, men man sover egentligen inget vidare. Under andra perioder är jag pillerfri, då sover jag bättre, men kan inte somna förrän så där framåt 03.40. Och är givetvis skittrött 09.30, efter att ha vaknat en gång i timmen.
Den som nästa gång lägger huvudet på sned och säger ”har du provat med att träna” skjuter jag på fläcken.
När man bli äldre är man ofta trött – för att man inte gör något. Och det är ju meningen, att man skall slippa göra någonting över huvud taget – för att man jobbat och varit trött hela livet.
Ingen vet varför vi sover, ingen vet heller varför vi är vakna. Min favoritpoet Claes Andersson visste vad han pratade om.
