Skulle du göra det bättre själv i storpolitiken? Det är omöjligt att veta, du skulle behöva bli invald i regeringen eller åtminstone i riksdagen och sannolikheten för var och en av oss att bli det är i genomsnitt ett tjugotal (för regeringen) eller trehundratal (för riksdagen) på drygt sju miljoner valbara människor i Sverige. Med andra ord och avrundat i procent noll.
Men de flesta verkar nog tro att de skulle göra bättre än storpolitikerna. Enligt TV4 var förtroendet för regeringen rekordhögt i januari, 38 procent. Det betyder att när vårt förtroende är som högst är det fortfarande mer lågt än högt. Ser en närmare på partiledarsiffror ligger toppnoteringen i bästa fall (senast Magdalena Andersson) strax över 40 procent, medan de flesta hamnar någonstans mellan 30 och ensiffrigt (Muharrem Demirok hamnade i samma mätning på 7 procent och fick sen tacka för sig).
LÄS ÄVEN: Micael Dahlen: Vad skulle hända om vi använde guld istället för pengar?
Det är kanske inte så konstigt egentligen, att vi har så lågt förtroende för våra företrädare i storpolitiken. De ska ju företräda oss i så många beslut och det är ju omöjligt att hålla koll på deras ställning i alla frågor. När jag inför förrförra valet kunskapstestade flera tusen människor på partiernas ställning i sakfrågor gissade de mer ofta fel än rätt. Politikerna ska representera oss fyra år i taget och det är ju omöjligt att veta allt som kommer hända och hur vi vill att de ska agera. Ekonomin kan vända i alla möjliga avseenden, det kan utbryta pandemi, statskupper och krig nära oss, bara de senaste åren har vi fått alldeles för många exempel på snabba och ganska oförutsägbara händelser.
En slags atensk direktdemokrati för tjugohundratalet?
Men tänk om vi kunde göra det själva? Vara delaktiga i alla beslut utan att behöva ha partiledare, regering och riksdag som företräder oss? Anledningen till att vi har företrädare är ju att det tidigare har varit omöjligt att låta alla vara inblandade, det skulle bli för dyrt och tidskrävande att fråga flera miljoner människor, inga beslut skulle kunna fattas. Men med dagens teknik är det väl inte riktigt så, skärmar och bank-id skulle åtminstone i teorin göra det möjligt för nästan alla att bli tillfrågade och svara var som helst och när som helst. En slags atensk direktdemokrati för tjugohundratalet?
Men om vi nu inte känner förtroende för våra partiledare, frågan är hur mycket förtroende vi skulle ha för alla våra drygt sju miljoner medpolitiker. Hur bra koll har de egentligen på saker och ting, skulle de ens veta vad de röstar på och skulle de lägga ner tiden på att förstå ordentligt vad de beslutar? Skulle du själv ens ha tid att fatta beslut om allt som händer hela tiden?
LÄS ÄVEN: Micael Dahlen: Hellre lättroad och lycklig än intelligent
Alldeles säkert inte. Men kanske skulle du lägga ner tid på att vara med och besluta i frågor du bryr dig om och i de frågor du inte bryr dig om spelar det dig ingen roll vad beslutet blir? Och om det fanns ett kunskapstest för varje beslut skulle bara de som på riktigt vet vad frågan handlar om få delta.
Nog är det ett spännande tankeexperiment. Vad tror du i så fall, skulle du, vi alla, göra det bättre själva i storpolitiken?
