Det finns ett citat som brukar tillskrivas Karl Marx: ”Historien upprepar sig alltid två gånger. Första gången som tragedi, andra gången som fars.”
Jag har aldrig förstått vad han menade med det. Min erfarenhet är att det är precis tvärtom. Det som är ett skämt ena året är blodigt allvar året därpå. Ena veckan en lustig pajas i diverse spektakulära tv-program – nästa veckan president.
I nittiotalsserien ”Seinfeld” har den arbetsskygge men streetsmarte Kramer ständigt nya lysande affärsidéer: behåar för män, sanddoftande parfym, en flaska som rymmer både senap och ketchup, en kaffebordsbok om kaffebord.
LÄS ÄVEN: Kalle Lind: Jag gjorde misstaget att fråga värden – så var han igång…
En idé han ofta återkommer till är pizzerian där man gör sin egen pizza. Med entusiastiskt lysande ögon och vildsint kroppsspråk beskriver Kramer konceptet: kunden ska knåda degen! Kasta den i luften! Välja topping! Fösa in den i ugnen! Allt!
På nittiotalet var det ett skämt. Då betraktades det allmänt som en fullkomligt idiotisk idé att kunden ska betala pengar för att göra kockens jobb.
Men så går tiden och så står det plötsligt 2025 i almanackan och så umgås jag med en vän i Göteborg under en heldag som inkluderar både lunch och kvällsmat på restaurang.
”Servitrisen förklarar att restaurangen inte bara vill erbjuda mat – utan också en upplevelse.”
På lunchen äter vi sushi. Den ska vi beställa via en QR-kod som tar oss vidare till en app där vi kan kryssa i vad vi vill ha och sedan betala med Swish. Servitrisen får upprepade gånger komma och förklara för oss vad vi håller på med. Vi tänker stillsamt att hon även hade kunnat ta upp vår beställning när hon ändå står där.
Till kvällsmat äter vi grillat. Köttet kommer in rått på en tallrik och bredvid på brickan ligger en fyrahundra grader het steksten. Vi får själva skära upp lagoma bitar kött och sedan sitta och titta på medan de får färg på stenen och ägna en del av kvällen åt att undvika att bränna oss. Servitrisen förklarar att restaurangen inte bara vill erbjuda mat – utan också en upplevelse.
Och visst är det en upplevelse att grilla sitt kött för hårt. Segt kalvkött mellan tänderna är absolut en upplevelse, men jag hade nog ändå föredragit upplevelsen av mat som tillagats av någon som vet vad han håller på med.
LÄS ÄVEN: Kalle Lind: Jag gillar inte att kassörskan kommenterar mina inköp
I konsekvensens namn borde vi ha skickat ut köttet och låtit kocken äta det, när det nu visat sig att vi betalat inträde till uppånervända världen. Men snåljåpen i mig har inte riktigt lust att betala för upplevelsen att vara fortsatt hungrig.
Kunddrivna matställen var roligt då, på nittiotalet, när den knasige Kramer entusiastiskt tog sig an en dåraktig affärsidé. Det är inte riktigt lika roligt när mat förstörs i praktiken.
Historien upprepar sig alltid. Första gången som ett tokigt infall i en knäpp komediserie, nästa gång som en dyr och seg upplevelse för intet ont anande restauranggäster.
