Det tog åtta år för finnarna. Och ett år för svenskarna. Men nu är vi igång. Åtta år efter att Finland för första gången knep förstaplatsen de fortfarande abonnerar på i FN:s rankning av världens lyckligaste länder och ett år efter att Sverige nådde vår toppnotering hittills med en fjärdeplats har vi startat Nordic Happiness Summit. En mötesplats för att uppmärksamma och diskutera att vi i Norden har något som i grunden och i internationellt perspektiv är riktigt bra. Som är viktigt att värna och bygga vidare på.
Låt oss först konstatera att det finns många sätt att mäta lycka. FN:s sätt att mäta, i form av en stege där slumpmässigt valda människor i nästan 150 länder får placera sitt liv utifrån hur bra de upplever att det är, är bara ett sätt. Det är inte nödvändigtvis det bästa och med andra mått skulle vi kanske inte hamna så högt. Men med det här måttet, som FN gjort till standard sen 2012, hamnar vi i toppen (tillsammans med tvåan Danmark och trean Island) och kan konstatera att livet i våra nordiska länder genomsnittligt upplevs vara ganska bra.
LÄS ÄVEN: Micael Dahlen: Hellre lättroad och lycklig än intelligent
Därför samlade vi i Helsingfors 250 människor från Norden och från flera andra länder runt om i världen för att fundera kring vad det betyder. Temat var ”togetherness”, gemenskap och vikten av att samlas och samla kraft, inte minst i en tid när mycket är svårt och osäkert. Men också för att fira, att vi kan och vill samlas och att vi trots allt klarat oss hyggligt hittills i ett globalt perspektiv. Det är också viktigt.
”Alla sjöng, och det stämmer nog, allsång till middagen, snapsvisor med eller utan snaps.”
Vad vi har och ska värna och bygga vidare på pratade vi mycket och länge om och det kommer jag få tillfällen att rapportera närmare om framöver. Därför tänker jag i stället berätta lite om firandet, genom observationerna våra vänner på plats från andra länder gjorde.
Alla badade bastu. Eller ja, i ärlighetens namn gjorde inte alla det, men för våra vänner från andra länder kändes det så, basturna var på morgon, middag och kväll och många tog tillfällena i akt när de gavs. Värmen och glädjen var påtagliga i både bildliga och bokstavliga bemärkelser. Alla sjöng, och det stämmer nog, allsång till middagen, snapsvisor med eller utan snaps. Serenader på restaurangscenen (och i bastun också). Rena rama KAJ, kan en tänka.
LÄS ÄVEN: Micael Dahlen: Hela världen hör av sig och frågar om lycka – men så olika!
Alla åt Pelle Jansson till middag, konstaterade amerikanerna storögt. Om du inte vet vad det är (det gjorde inte jag heller innan), googla. Eller låt ännu hellre bli och beställ i stället till bordet nästa gång du är i Finland och bli överraskad.
Alla skrattade, mer än våra vänner från andra länder hade väntat sig. Jodå, finnar skrattar minsann både högt och hjärtligt (trots att de gärna låtsas om motsatsen) och det gör alla vi andra ”svårmodiga nordbor” också när vi kommer samman. Lycka, politik, ekonomi, välfärd och livskvalitet är alldeles för viktiga för att inte ta sig an med glädje och humor.
