Under arbetet med sin film ”Svenska bilder” den iskalla vintern 1963-64 hade Hasse Alfredson och Tage Danielsson huttrande lovat varandra att nästa film måste göras på sommaren.
Ja, de fick till och med in det i en klausul i kontrakten med SF.
Fast den som till äventyrs tror att solen ständigt sken över den fiktiva Ensamholmen i ”Att angöra en bygga” har fel.
LÄS ÄVEN: Mona Haskel var å:et i Hasseåtage
Hinder under inspelningen av ”Att angöra en brygga”
Snarare blev det en fars där den dynamiska duons tålamod och uppfinningsrikedom ställdes på sin spets.
Bland problemen:
- En frånvaro av stuntmän som krävde att Hatte Furuhagen, Birgitta Andersson och Lars Ekborg i en numera ikonisk scen skavde sönder benen hängande över ett rep med armarna om varandras fötter.
- En vakthund (rottweilern Larry) som var alldeles för snäll och därför måste nypas i svansen för att skälla.
- Ett jättefat kräftor som var så dyra att de måste sparas i flera dagar och tvingade Gösta Ekman att uppbåda all sin skådespelarkonst för att förmå sig suga på de skämda, stinkande djuren.
Lägg därtill en väderlek som ofta var allt annat än det kav lugna som skulle få filmens segelbåt att ligga retligt stilla ute på fjärden medan kräftskivan på ön sakta imploderade och …
Ja, att angöra en brygga – både på film och i verkligheten – visade sig inte vara speciellt lätt, vare sig för filmens huvudpersoner eller dess skapare.
Handling
Fyra landkrabbor i en segelbåt försöker anlägga vid en brygga för att kunna avnjuta en kräftskiva med sina partners och vänner. Men diverse missöden – och den vresige fiskargubben Garbo – hindrar deras förening. Så ock spritens och skaldjurens …
Inspelningsplats i Roslagen
Själva inspelningsplatsen för denna komiska tragedi hette egentligen Högdunsen, låg i Roslagen och hade föreslagits av filmens fotograf Martin Bodin. Han hade varit där i samband med Nils Poppes ”Lejon på stan” sex år tidigare.
En perfekt plats eftersom den hade havshorisont i alla riktningar. Men samtidigt krävande eftersom en elkabel på 1 280 meter måste läggas på botten och filmteamet varje morgon skjutsas i båt från Öregrund oavsett väderlek.
Fast Lars Ekborg var lycklig:
”Nu har jag filmat i samtliga existerande fordon, från paketcykel till ubåt” påstod han.

Glad var också Birgitta Andersson, men av helt andra skäl. Hon fick mitt under inspelningen motvilligt ledigt av regissör Tage Danielsson för att åka till Köpenhamn och gifta sig med sin Anders Bye. (Fast han övertalade henne att inte anta makens efternamn. Hon var ju redan Andersson med hela svenska folket, menade han.)
Och slutprodukten i celluloid blev lysande.
LÄS ÄVEN: Monica Zetterlund gjorde succé på såväl scen och film
Ännu 60 år senare framstår ”Att angöra en brygga” som ett komiskt mästerverk, ja, kanske rent av som den skojigaste svenska film som någonsin gjorts.
Här ryms smakprov och parodier på det mesta som Hasseåtage sett på bio; från gamla stumfilmskomedier till hårdkokta thrillers, dramatiska västerns, tokroliga pilsnerfilmer och fåniga folklustspel.
Hasseåtage fick beröm av kritikerna
Här finns också numera klassiska repliker som Hatte Furuhagens ”För du har ju dambyxor!” och Gösta Ekmans ”Man kan väl bli full utan sprit” (när han försöker dricka kokande vatten).
Alltsammans dessutom iklätt en sorts skruvad nationalromantisk folkdräkt som får den svenska sommaren att bli nästan absurt svensk.
Om man nu ska analysera spektaklet.
Vilket man kanske inte ska?

För Hasseåtage tycks hur som helst berömmet från en nästan enig kritikerkår ha kommit som lite av en chock. Med undantag av Aftonbladets ständigt lite sure Jürgen Schildt (som tyckte herrarna hade gjort det lite för lätt för sig) såg många ett djup i det lustiga.
”Filmen har utvunnit djupa värden och symboler om människans ensamhet och allas vår Ensamholme i hjärtat” menade en recensent.
Fler pressröster
”En enormt rolig svensk filmfars, den roligaste i världen.”
– Dagens Nyheter
”En roligare film har förmodligen inte gjorts på svensk botten. Som svensk medborgare är jag glad att kunna säga att jag inte skrattat så obalanserat på bio sedan jag såg Bröderna Marx i En dag på varuhuset.”
– Svenska Dagbladet.
”Tage Danielssons regi är diaboliskt allusionsrik, för dem som försöker hänga med bland parodierna (vilket föralldel inte är nödvändigt, men gör det hela roligare).”
– Stockholms-Tidningen
”Det är mycket roligt, men under större delen av filmen på ett stillsamt, nästan seriöst plan.”
– Expressen
”En film som fungerar för långsamt, för glest; som ett nonsens i spirituell ultrarapid. Och crazyns lagar är dessvärre obönhörliga.”
– Aftonbladet
Bygger på Hasse Alfredsons tecknade serie
Vilket Hasseåtage nog knappast hade tänkt när de skrev synopsis under en intensiv skaparvecka på Stora Hotellet i Jönköping.
Utgångspunkten var snarare en tecknad serie som Hasse gjort som grabb för en ungdomssida i Kvällsposten.
I denna skulle en herr Melin gå uppför en trappa för att besöka en herr Olsson, men försenades av ständigt nya missöden – tills det slutligen visade sig att någon herr Olsson inte ens existerade.

Filmens vresige och Hollywood-besatte fiskare Garbo var också en del av Hasses uppväxt. I skogen utanför barndomsstaden Helsingborg bodde ett original som hette Joel Jönsson och hade en bagge som unge Hasse lekt tjurfäktare med.
Jönsson hade höns i köket, fiskade de största abborrarna, berättade de mustigaste historierna och pratade – en egenskap som Garbo fick ärva – den mest obegripliga rotvälska.
Monica Zetterlund sjöng ledmotivet
Garbos tolk i filmen blev Monica Zetterlund som också sjöng det ledmotiv som börjar ”Å dessa fantastiska män som vet hur man angör en brygga”.
Melodin var för en gångs skulle inte skriven av Gunnar ”Helmer Bryd” Svensson utan av jazztrumpetaren Lars Färnlöf.

Och texten kom inte till förrän efter filmens premiär (vars förhandsvisning för övrigt försinkades av att det började brinna i maskinrummet).
Med tiden blev låten nästan lika folkkär som filmen. Som i sin tur kan ståta med andra plats över mest sedda svenska filmer på bio med sina 1 955 725 besökare; de flesta raglande ut ur salongen med ömma skrattmuskler.
LÄS ÄVEN: Tv-nostalgi: Svenska hjärtan och skådespelarna bakom succén
De enda som gnällde var egentligen en bunt sjöbusar som före premiären surt påpekade att Hasseåtage inte kunde sina facktermer.
Att ”angöra” betyder nämligen inte ”förtöja” utan blott att från sjön närma sig land. Den korrekta filmtiteln borde istället ha varit ”Att anlöpa en brygga”, menade dessa.
Kritik som dock sjönk som en sten när samma människor fick beskåda filmen och insåg att själva grundtemat var att någon anlöpning aldrig skedde.
Båt och brygga möttes ju aldrig. Ej heller seglare och öbor, sprit och kräftor.
Vilket också framkom av den titel som tyskarna senare satte på filmen: Venig Wind und viel Promille.
Lite vind och mycket promille, alltså.
Televerket tackade
När alla de stackars öborna förvandlats till skelett i filmens slut, dyker det upp en text:
”Detta hade aldrig hänt om de haft telefon. Gynna Televerket.”
Dessa rader hade sin egen historia. Två år tidigare hade Hasse och Lasse O’Månsson i revyn ”Hålligång” ondgjort sig över hur svårt det var att få en telefon inkopplad.
”Den enda sketch som på något sätt påverkat världshistorien” som Hasse senare sa.
Televerket skärpte sig nämligen och gick ut med en annonskampanj: ”Nu är det inte alls som de säger på Berns att det tar tre veckor att få telefon. Nu garanterar vi att det ska gå fortare än en vecka.”
Som tack för slutklämmen i ”Att angöra en brygga” fick Svenska Ord en ombyggd, fullt fungerande telefon från 1890-talet som sedan dess hängt på väggen i den numera klassiska skrivarstugan på Södermalm.