Det är nog ingen överdrift att säga att ordet ”läskris” hör till de senaste årens mest använda ord i skoldebatten. Ordet kris går förstås att tolka på flera vis, men sanningen är att enligt senaste PISA-mätningen från 2022 nådde var fjärde niondeklassare inte upp till det som OECD definierar som en basnivå av läsförståelse. Eller med skoldebattören och gymnasieläraren Filippa Mannerheims ord: ”24 procent av eleverna i årskurs nio går ut som funktionella analfabeter – de förstår inte vad de läser”.
Det här är en kris som har legat och bubblat under flera år, enligt lärarkåren. Lärarna har länge bankat på politikernas dörrar för att få gehör för problemet, och kanske har det äntligen gett resultat. En ny läroplan och en ny lärarutbildning är på gång, även om det kommer att ta tid.
Läsningen havererar redan på lågstadiet
Men hur kunde det gå så illa?
Linda Fälth är professor i pedagogik vid Linnéuniversitet och en av dem som länge larmat om att läsningen börjar att haverera redan på lågstadiet.
– Redan i årskurs två kan var femte elev inte läsa enkla meningar med förståelse och då inser man ju att något inte stämmer, säger Linda Fälth och fortsätter:
– Mest alarmerande är att när eleverna lämnar trean läser 20 procent av dem så långsamt och osäkert att de inte kan läsa och förstå en sammanhängande text eller en textremsa på tv. På lågstadiet ska man ju lära sig läsa och sedan använda sin läsning för att lära i mellanstadiet. Har man inte fått den förmågan befäst, är det givet att det blir problem i nästan alla ämnen.
LÄS ÄVEN: Böckerna som fick barnen att läsa
Ljudböcker utvecklar inte läsförmågan
En snabb och enkel lösning för både skola – och föräldrar för övrigt – är att låta barnens lyssna på böcker istället för att kämpa med läsningen.
– Du gör eleverna en björntjänst. Att utveckla en läsförmåga kräver träning och hårt arbete. Att ta den enkla vägen och säga att det går lika bra att lyssna… Jag blir tokig när jag hör det! säger Linda Fälth.
Björn Kohlström har varit gymnasielärare i 26 år. I dag är han på Per Brahegymnasiet i Jönköping, och han är också med i det nybildade expertrådet för läsning. Björn Kohlström kan se hur läsningen gradvis har försämrats.
– Jag kan ta ett extremt exempel. Under julhelgen direktsände SVT en högläsning av klassikern ”Doktor Glas”. Det tog totalt sex timmar. Men mina elever säger att de inte hinner läsa den på samma tid. De läser alltså långsammare än en långsam högläsning!
– Som lärare ställs man inför svåra vägval. Ska man förenkla och välja mer lättillgängliga böcker eller förvänta sig att de klarar även mer komplexa verk?
– Idag har jag till exempel valt bort både ”Juloratoriet” och ”Jane Eyre” för jag tror att eleverna inte klarar dem.
Brist på läsförståelse bland universitetsstudenter
Läsa och skriva hör starkt ihop, menar Björn Kohlström.
– För att förstå hur texter är uppbyggda och för att utveckla språket räcker det inte att bara lyssna på dem.
LÄS ÄVEN: Här är världens mest lästa böcker – men hur mår boken egentligen?
Vi fortsätter spaningen ända upp på universitetsnivå där historieprofessorn Dick Harrison inte är rädd för att skräda orden.
– Det är tydligt att många studenter inte kan skriva, inte kan stava, och att de har svårt att forma bokstäver. För mig som bland annat undervisar om romarriket, är det påtagligt hur ofta de stavar fel till kejsare till exempel. De skriver ”kjesare”, för att de bara har hört ordet, inte skrivit det.
Han tycker att det märks att fler och fler studenter inte har läsförståelsen med sig, inte ens när de kommer till ett prestigefyllt universitet som Lund, där han undervisar.
– Förr kunde vi generellt använda samma typ av litteratur för alla. Det kan vi inte längre. Tyvärr finns det en tydlig klassaspekt i detta. Elever som kommer från välsituerade hem med akademiska föräldrar – där märks inga förändringar. I övrigt är det sämre, ibland oändligt mycket sämre. De kan inte ta sig igenom kurslitteraturen, jag kan få desperata rop på hjälp ”vi hinner inte läsa så mycket, kan vi inte få slippa den här boken”.
– Det är en stor intellektuell och social klasskillnad inom kursen, där vissa är dömda från början.
Läskrisen är skolans fel
Dick Harrison menar att läskrisen utan tvekan är skolans fel, där nya pedagogiska ideér alltför lätt fått fäste.
– Det har funnits en allmän vilja från alla politiska håll att göra om skolan. Det har gjort att ganska radikala och flummiga trender och tendenser har blivit konsensus. De som har stått för de här idéerna, har drivit dem så starkt att politikerna har köpt dem.
LÄS ÄVEN: Ny slöjdtrend – men kunskapsnivån inom textilt hantverk sjunker
I viss mån får han medhåll av Linda Fälth. Läsförmågans viktighet har urvattnas i olika läroplaner och i lärarutbildningarna, menar hon.
– Styrdokumenten har varit vaga och direktiven luddigt utformade. Läroplanerna är tolkningsbara. Eleverna ska till exempel ha ”begynnande läsförståelse”. Vad betyder det?
Lärarutbildningsreform och ny läroplan
Men en lärarutbildningsreform och en ny läroplan är på gång, och enligt Linda Fälth ska fokus ligga på själva hantverket. Det vill säga att eleverna ska lära sig skriva, läsa och räkna i lågstadiet. Punkt slut!
– Och det här med att eleverna ska lära sig ”att forska” redan på mellanstadiet. De ska vara i skolan och få undervisning, inte lära sig själva!
Linda Fälth är därför försiktigt optimistisk, även om det kommer att ta tid att sjösätta de nya direktiven.
– Kanske kan en ny läroplan vara på plats 2027-2028.
Dick Harrison tror tyvärr att det kommer att bli mycket sämre innan det blir bättre.
– Ja, vi ju måste åter omutbilda en hel lärarkår för att de ska funka.
Stora klasser och få speciallärare
Att det också handlar om resurser är givet. Stora klasser, få speciallärare och i slutändan naturligtvis pengar.
– Det finns ju ett skäl till att eleverna får ladda ner webbsidor, istället för att få en lärobok, som Dick Harrison lite syrligt uttrycker det.
LÄS ÄVEN: Hylands Hörnas ABC – boken som folket skrev
Men med dagens AI och datorer, behöver vi verkligen kunna så mycket i huvudet, när allt bara är ett klick bort?
För Dick Harrison är svaret givet:
– Vi är på väg att få en generation som inte kan hantera essentiella aspekter av vuxenlivet, som att betala räkningar, eller läsa igenom dokument från en arbetsgivare. Vi riskerar att skapa ett intellektuellt klassamhälle med ett underskikt av människor som inte är kapabla att fungera på egen hand.
”Att inte kunna läsa spiller över i alla ämnen”
Linda Fälth menar att skolan ska ha ett övergripande samhällsansvar.
– Att inte kunna läsa spiller över i alla ämnen. Det minskar i sin tur självförtroendet och motivationen att plugga vidare. På samhällsnivå kan det leda till ökad ojämlikhet, du måste ha en läsförmåga för att ta till dig samhällsinformation och förstå politiska budskap till exempel.
– Jag tycker också att skolan har en uppgift i att träna eleverna i uthållighet. Allt kan inte gå med blixtens hastighet. De måste lära sig att allt inte går plättlätt.
Bamse lär barnen att läsa
I dag använder sig hundratals svenska skolor av serier som ett sätt att hjälpa elever att lära sig läsa.
Genom hemsidan serieriundervisningen.se erbjuds skolor och bibliotek gratis läroplansanpassade lärarhandledningar och klassuppsättningar av serier till självkostnadspris. Läsinitiativet drivs av Icakurirens förlag Story House Egmont, som bland annat ger ut Bamse och Kalle Anka.
– Serier främjar läsförståelse, kreativitet och läsglädje, säger Charlotta Borelius, chefredaktör på Bamse, och hon fortsätter:
– Interaktionen mellan bild och text underlättar inlärningen av nya ord och serieformatet fungerar som en inkörsport till mer avancerade texter.
Andra fördelar är att alla elever kan delta på sin egen nivå, vilket höjer självkänslan hos lässvaga elever.
