Vilma är 22 år fyllda och fortfarande ogift.
– I min by bör man gifta sig i 14-15-årsåldern och det är föräldrarna som bestämmer med vem, säger hon. Vilma har tur. Hennes föräldrar är annorlunda, de låter henne vänta. Därför kan hon studera till lärare.
Jag träffar Vilma hos Diakonias samarbetsorganisation, kvinnoorgansationen Agims, i byn San Juan någon timma från Guatemala City.
Ett tjugotal unga tjejer har samlats för att lära sig mer om sex och kvinnors rättigheter. Alla kommer från mindre byar runt omkring och alla är klädda i mayafolkets traditionella, färgsprakande dräkter.
– När flickor gifter sig vet de ofta inte hur barn blir till. Man pratar inte om sex. Det är tabu. Och de flesta vet inte att det är förbjudet för en man att slå sin fru, säger Vilma.
Vilma är redan en ledargestalt i sin by. Det är henne kvinnorna frågar.
– Många tycker att jag är konstig, de säger att jag borde gifta mig. Men nu är vi faktiskt fyra tjejer i min by som vill vänta med att gifta oss, och långsamt börjar andra kvinnor se oss som förebilder. Vi vill själva bestämma över våra liv.
Hon ser Agims kurser som sin räddning.
– Många kvinnor är förtryckta, fysiskt, psykiskt och sexuellt. Agims hjälper oss att ta oss ur förtrycket, att förändra vår situation. Det är bra.
Diakonia stödjer eldsjälar som brinner för att göra världen mer rättvis. Eldsjälar som bär på idéer och som har kraften att genomföra dem med rätt stöd. Precis som Moder Teresa eller Mahatma Gandhi en gång gjorde. Gåvor är förutsättningen för att vi ska kunna fortsätta arbetet för allas lika värde.
