Rigoberto García är en eldsjäl som brinner för förändring. Som modigt jobbar tillsammans med andra för att människor som lever i fattigdom ska få makt över sina liv.
Det finns ett lugn i Rigoberto Garcías ögon. En värdighet. Ändå har han anledning att vara upprörd, ja rentav förbannad. Rigoberto har växt upp med orättvisor. Rasism, fattigdom och krig präglade hans barndom. Men han vägrade vänja sig vid förtrycket. Istället bestämde han sig tidigt för att bekämpa det. Han ville ha ett bättre liv, inte bara för sig själv utan för sitt folk. Trots att majoriteten av Guatemalas befolkning tillhör mayafolket har de i århundraden levt i fattigdom och förtryck, marginaliserade av den vita överklassen.
Rigoberto har utsatt sig för de tyngsta jobben; han har slavat på sockerrörsfälten vid kusten och plockat kaffe för en spottstyver på de stora plantagen. Han har inte bara sett och hört – han har känt – hur det är att inte bli tagen på allvar, att inte bli lyssnad på, att inte synas.
När det 36 år långa, blodiga inbördeskriget äntligen tog slut i mitten av 90-talet öppnades nya möjligheter för demokratin. Rigoberto var med och skapade Diakonias samarbetsorganisation CPD, Centro Pluricultural para la Democracia.
– Fred blir det först när människorna har vad de behöver för att överleva och makt att fatta egna beslut, säger Rigoberto.
Man förändrar inte ett samhälle över en natt. Det tar tid. Och det sker inte av sig själv. Att riva barriärer, bygga självförtroenden, stärka människor – sådant kräver idogt arbete. Att få myndigheter att samtala med människor de tidigare inte ens sett kräver också sitt.
– Vi har nått långt, säger Rigoberto. Nu vet folk att de kan vara med och forma sin framtid och det har gett dem en stolthet i blicken som inte fanns förut.
Människor som inte visste att de hade rättigheter, vet nu att de mänskliga rättigheterna gäller även dem, att de inte får behandlas hur som helst. Och de vågar prata om sina rättigheter. Myndigheter och institutioner har fått större förståelse för mayakulturen och visar mer respekt. Kvinnor och ungdomar har tidigare varit helt utestängda från makten, det håller på att ändras.
Stora samhällsförändringar tar tid, och de sker inte automatiskt. Rigoberto och CPD bidrar genom envist arbete, förtroendefulla samtal och djup kunskap.
– Jag vill att alla människor ska kunna göra sin röst hörd. Det är min dröm. Det är vad jag jobbar för, säger Rigoberto.
Hans blick är lugn. Värdig. Och beslutsam.
Diakonia stödjer eldsjälar som brinner för att göra världen mer rättvis. Eldsjälar som bär på idéer och som har kraften att genomföra dem med rätt stöd. Precis som Moder Teresa eller Mahatma Gandhi en gång gjorde. Gåvor är förutsättningen för att vi ska kunna fortsätta arbetet för allas lika värde.
Foto: Markus Marcetic
