– Kvinnoorganisationen OFP har förändrat mitt liv, säger Doris Suarez i Colombia. Nu vet jag att jag har rättigheter och det har gett mig starkt självförtroende.
Konflikten i Colombia har pågått i ett halvt sekel. Vanligt folk lever farligt. Allra farligast lever unga killar.
– Jag är ständigt orolig för mina barn. Rädd för att någon armé ska rekrytera dem, rädd för att de ska börja umgås med fel människor, eller att de helt enkelt ska råka se något som de inte borde se.
Doris son fanns under en tid med på de dödslistor som gamla paramilitärer spred i området. Varför vet hon inte. Kanske hade han av misstag bevittnat något han inte borde se; knarkhandel, mord eller tortyr. Eller vem som kopierade upp de förra dödslistorna. Det behöver inte krävas mycket för att hamna där. Att han fanns på listorna skrämde Doris. Hon tvingade honom att flytta hem till släktingar i en annan stad för att minska risken att han skulle mördas.
När det händer något allvarligt i kvarteret, tex att någon kommer för att tvångsrekrytera småkillar, då ringer Doris Diakonias samarbetsorganisation OFP, Organizacion Femenina Popular, som snabbt kontaktar hennes grannar. Tillsammans rusar alla kvinnorna ut på gatan. De skriker och för oväsen. Deras hojtande skrämmer de flesta inkräktare. Även tungt beväpnade män lägger benen på ryggen och lämnar området. Kanske vet de också att OFP alltid kontaktar polisen, och om polisen inte kommer tillräckligt snabbt, eller på andra sätt undviker att göra sitt jobb, så ställer kvinnorna till med skandal.
Doris vet vad det innebär att utsättas för våld. Under många år misshandlades hon av sin man. Och när hon var 16 år och gravid hotades hon av en soldat. Han kom hem till henne på natten och tvingade henne att klä av sig. Han höll sitt vapen i ena handen och en ficklampa i den andra.
– Han tog på mig och sa åt mig att sära på benen. Han lyste med ficklampan mellan mina ben. Han slog mig så hårt att jag ramlade omkull. Jag var livrädd.
Efteråt skämdes hon, men försökte intala sig att inget hade hänt; det blev ju aldrig någon fullbordad våldtäkt. Det var först många år senare, på OFP:s workshop om sexuellt utnyttjande, som Doris vågade prata om vad hon varit med om. Nu hjälper hon andra kvinnor som har utsatts för sexuellt våld.
Och mannen – honom kastade hon ut. Men han tänkte till och kom tillbaka med insikten att våld är fel. Idag är även han aktiv inom OFP och stödjer Doris i hennes arbete för fred och mänskliga rättigheter.
Diakonia stödjer eldsjälar som brinner för att göra världen mer rättvis. Eldsjälar som bär på idéer och som har kraften att genomföra dem med rätt stöd. Precis som Moder Teresa eller Mahatma Gandhi en gång gjorde. Gåvor är förutsättningen för att vi ska kunna fortsätta arbetet för allas lika värde.
