Du är tillbaka efter drygt 15 år med en ny turné. Vad har du för förväntningar?
– Det är klart jag har förväntningar på turnén, men jag är framförallt nyfiken på mottagandet och upplevelsen i stort. Fast det är ju inte tal om någon comeback utan jag har stått på scen hela tiden. Det är bara det att jag väljer lite olika scener. Min lust har varit mer förgrenad. Jag har exempelvis jobbat med sketcher, musikaler och filmer. Och det kanske inte alla andra gör på samma sätt. Sedan har jag också hållit somrarna heliga de senaste åren, eftersom jag gjort så mycket turnéer tidigare. Framförallt på 70-, 80- och 90-talet. Men jag ser verkligen fram mot det här. Det ska bli skitkul.
Du måste ha samlat på dig mängder av galna händelser efter allt kånkande på vägarna. Dra något som etsat sig fast i minnet.
– Det värsta minnet är nog när publiken på Rainbow Theatre i London drog ner brallorna och visade arslet för oss i Blue Swede, någon gång på 70-talet. Problemet med spelningen var att de hade bokat oss tillsammans med betydligt tyngre akter som exempelvis Focus och Foghat. Vilket naturligtvis blev helt galet fel. För det var en riktig hårdrockspublik som var där. Men eftersom det var en TV-sänd konsert fick vi försöka hålla färgen och göra resten av gigget inför en massa nakna rumpor, hahaha. Fast i tv-sändningen hade de klippt bort det där och ersatt det med lite mer städade publikbilder. Så det såg ut som vi gjorde stor succé.
I samband med turnén är det också 40 år sen du toppade billboard med “Hooked on a feeling”. Vilket bara en handfull svenskar lyckats göra om. Hur stolt är du över den bedriften?
– Eftersom vi var först, så gick det inte riktigt att fatta. Det fanns ju inte ens på kartan och ingen var förberedd. För på den tiden var USA det förlovade landet och som en helt annan planet. Och det var ofantligt stort att toppa listan over there. Så vi kunde inte ens tackla det. Men vi skulle naturligtvis dragit över Atlanten med en gång och gjort något bra av det, men vi väntade ett halvår.
– Kommer ihåg att jag var ute på turné med musikalen “Godspell”, när de ringde och skrek från Amerika: “Get your asses over here!”. Men vi hade ju en folkparksturné inbokad. Och det var ingen som sa: “Skit i den, åk över nu när det hett”. Ingen som visste hur man gjorde då. Så det rann mer eller mindre ut i sanden. Men hur som helst är det fantastiskt att ha fått vara med om detta. Är egentligen bara vi, ABBA, Roxette och några till som haft äran. Minns att de andra artisterna som låg under oss på listan vid tillfället var Elton John med “Goodbye yellow brick road” och Paul McCartney & Wings med “Jet” vilket är mäktigt. Eller helt jäkla vanvettigt. Men kul. Sen gjorde vi faktiskt två turnéer där. Tyvärr var de varken välplanerade eller lyckade.
Vilken typ av musik hittar man i din egen favoritspellista på Spotify?
– Självklart min husgud Ray Charles, som varit min favorit och förebild sedan jag var 12-13 år. Fullständigt oslagbar enligt min mening. För övrigt är det väldigt varierat. Typ R’n’B. Gärna lite äldre. Inte så mycket av det allra senaste. Annars hittar man allt från lite jazzigare grejer till snygga ballader och nostalgi som Toto och sånt. Det enda jag inte lyssnar på är hip hop. Ja det skulle möjligtvis vara Eminem då. För trots att det inte är min genre, så har han något som är väldigt tilltalande och musikaliskt.
Vilken av dina låtar brukar resultera i störst drag?
– Michelangelo. Den funkar ta mig faan alltid. Både bland de yngre och äldre. Det är knäckande för den är från -75. Fast det är samtidigt underbart att ha den här typen av publika låtar i bagaget. Både den och “Hooked on a feeling” gör att man är hemma med en gång.
Det är extremt tufft i nöjesindustrin, med knivskarp konkurrens. Vad är den största anledningen till att just du lyckats hela vägen?
– Väldigt svårt för mig att uttala mig om… Men jag är inte särskilt extrem åt något håll utan är mer som folk är mest och jag har alltid gjort det som jag verkligen gillar. Sedan är det kanske så att jag hunnit göra en massa olika grejer genom åren, så varken jag själv eller publiken hunnit tröttna. Tror faktiskt att det kan ligga något i det. Att inte tröttna alltså. Men visst, utan nyfikenhet och lust kommer du ingenstans, så är det i alla branscher. Det är drivmedlet som gör att man går framåt. Hur som helst är det min stora lycka. Fantastiskt kul.
Har karriären blivit som du tänkt dig, så här långt?
– Nä, det har den inte. Den har blivit mycket längre än jag vågat hoppas och tro. I övrigt har den faktiskt blivit så spännande som jag drömde om. Jag har fått prova storband, musikaler, teater, symfoniorkestrar och spelmanslag, ja allt du kan tänka. På det viset tycker jag att min karriär och mitt liv blivit exakt så jag önskat att det skulle bli.
Du har gjort allt från att vara flickidol till musikaler, krog-shower och actionkomedier. Vilka utmaningar har du kvar i karriären?
– Ja, det vet i fan. Tycker utmaningen ligger i varje nytt, enskilt projekt. Att dra det i hamn och göra det så bra det är möjligt. Helt enkelt att åstadkomma nåt nytt som funkar. Så är det för mig i varje fall. Har inga direkta drömroller eller drömscener sådär. Målet jag ständigt bär med mig är att göra det jag gör, fast bättre. Så enkelt är det när man blir äldre.
Avslutningsvis, vad har du för hälsning till fansen inför turnén i sommar?
– Låt oss ha en fantastiskt härlig sommar tillsammans, så ses vi!
