Alla andra har pojkvänner
Hej, varför ska kärlek vara så himla svårt för mig?
Jag är 16 år och alla mina vänner har eller har haft pojkvänner men jag, jag har inte ens blivit kysst! Vad är det för fel på mig, och säg nu inte att kärleken kommer komma i sinom tid för det tror jag inte på, har väntat nu i flera år. Jag har inte svårt för att ta kontakt med killar utan jag har dom gärna i min närhet och jag blir lätt kär men ingenting verkar hända! Jag är trött på det här nu, är tillräckligt ensam, jag vill oxå kunna ha en kille som ligger där bredvid mej och håller om mej eller en kille som visar upp mej för sina vänner, en kille som kommer och omfamnar en bakifrån när man står och pratar med ett par dryga tjejer. Du vet den där känslan av att han vill visa upp mig för hela universum och visa att han älskar mig (usch nu lät jag larvig men det är detta jag behöver, jag vill känna mig älskad). Jag behöver kärlek nu…
Svar:
Hej fina!
Jag förstår dig precis! Jag var i exakt din situation när jag var ung. Jag fick dock vänta tills jag blev 19 ;). Överhuvudtaget så har jag alltid hatar situationer där jag inte kan BESTÄMMA hur det ska gå, jag vill kunna bestämma allt. Men gällande att skaffa sig en kille så krävs det ju en motpart och då måste man lugna sig och klara av att vänta. Det värsta är också att om man är för på så springer killarna. Så man måste spela spelet och sedan ha tålamod. Det suger! Så jag kan inte ge dig nåt annat råd än att spela svårtflirtad och gå och vänta. (fyy jag får rysningar av att bara skriva detta).
Jag har aldrig passat på killmarknaden då jag tycker att man ska kunna vara rak och säga till den kille att man gillar honom, men det funkar ju inte. Så jag är glad att jag är gift sedan snart tjugo år, tack och lov.
Jag önskar dig lycka till och ska sända över en massa styrka och tur-tankar så att du inom kort har din kille som så stolt vill visa upp dig för hela världen (vacker!).
Kram.
