Är hon för intim med min man?
Min väninna har skilt sig och jag har haft väldigt mycket kontakt med henne under detta skilsmässoår, stöttat, pratat och funnits där. Nu mår hon betydligt bättre, hon känns både starkare, gladare och har en härlig utstrålning!
När hon var gift umgicks vi i par, jag och min man, och hon och hennes (vi är alla i femtioårsåldern). Men eftersom hon var, och är, min väninna är det henne vi fortsatt att umgås med. Jag kan tycka att det nästan blivit lite jobbigt intimt umgänge under detta skilsmässoår.
Framför allt eftersom min man också varit mycket stöttande mot henne. Hon har varit så ledsen och sårbar.
Nu känner jag att hon och min man har fått starkare (och mer intima?) band och det gör mig orolig. Jag tror kanske inte att min man skulle vara otrogen men jag tycker att det är starka vibbar dem emellan. Hur ska jag tolka det?
Hur mycket kan man känslomässigt låna ut sin man? Jag har inte riktigt mage att fråga, men jag tänker på det ofta, och oroar mig.
Är det jag som ska bli ensam nu?
Ina
Svar:
Kära Ina, nej, det är väl en lite för drastisk slutsats ändå? Även om din oro skulle vara obefogad kan jag förstå att den finns där. Vi accepterar inte riktigt nära vänskap över könsgränsen – åtminstone inte vi som är lite äldre. Det är liksom underförstått att det också måste finnas en sexuell attraktion – en man och en kvinna kan väl inte bara vara väldigt goda vänner?
I ditt fall är det ju oundvikligt att din man och din väninna måste ha lärt känna varandra riktigt väl, med så mycket tid tillsammans då nästan allt har stötts och blötts. Traditionellt har män en riktigt nära relation endast med sin fru, men nu fick din man chansen till en till. Det tror jag måste kännas spännande och fascinerande för honom. Men, trots allt är det ju underförstått att det finns en gräns, och det är dig han är gift med.
Jag tycker du ska sluta tolka och försöka skaffa dig vetskap om vad som egentligen pågår utan att fråga rätt ut. Är det hjärnspöken eller händer det verkligen någonting mellan din man och din väninna?
Hur det än är med den saken är det kanske dags att minska väninnedosen – speciellt när det gäller din mans engagemang. Förr eller senare måste hon ju stå på egna ben. Ett år är lång tid och nu borde hon vara redo att gå vidare med ett eget mera självständigt liv.
Fundera igenom hur ofta du tycker det skulle vara lagom att träffas, vad som skulle kännas bra för dig. Se sedan till att det blir så. Ärlighet kanske varar längst, men man måste inte i varje läge säga precis vad man tänker och känner.
Du vill ju att hon ska vara din väninna i framtiden också, att då förklara att du har fått för mycket av henne kan bli svårt och smärtsamt. Gör er lite upptagna, säg att det inte passar så bra just nu och så vidare. Om inte din man är med på det, ja då bör du nog ana ugglor i mossen.
