Marie-Antoinette & Axel von Fersens heta affär: Nu avslöjas kärleksbrevens innehåll

Vilken slags relation hade den svenske greven och Frankrikes drottning egentligen? Blickarna och deras många möten på tu man hand gav upphov till många rykten redan under deras livstid – rykten som till och med nådde Sveriges kung Gustav III som fick läsa om parets nära relation i ett brev från den franske ambassadören.

Mer än 200 år senare fascineras forskare fortfarande av det unga paret och man fortsätter söka ledtrådar till vilket slags förhållande de hade. Mellan Axel von Fersen och Marie-Antoinette pågick en livlig brevväxling, särskilt från 1784 och framåt. Breven har bidragit med viktiga pusselbitar sedan de 2014 blev tillgängliga för allmänheten, då Frankrikes national­arkiv lade ut dem på sin hemsida. 

Breven köptes på 1980-talet in av den franska staten från ättlingar till Axel von Fersen. Flera av breven innehåller dock överstrykningar och har varit omöjliga att läsa i sin helhet – fram tills nu.

Axel von Fersen föddes 1755 in i en av Sveriges rikaste familjer. Han var språkligt begåvad och liksom många andra av adelns ungdomar skickades han som 14-åring ut på sin “grand tour”, en bildningsresa genom Europa. Den pågick i fyra år och förutom undervisning hann han med flera besök i slott och salonger i bland annat Italien och Tyskland innan han till slut hamnade i Paris. 

 Förlovad som nioåring

Ungefär samtidigt som Axel begav sig ut på resa stod en jämngammal Maria Antonia vid gränsen mellan Österrike och Frankrike. Hon var den österrikiska ärkehertiginnan som i en äktenskaplig ­allians skulle säkra freden mellan de två länderna. Nio år gammal hade hon blivit bortförlovad med den franske kronprinsen och nu stod hon här, redo att ta klivet över till Frankrike och bli Marie-Antoinette med hela världen.

Första gången Marie-­Antoinette och Axel von Fersen träffades ska ha varit i Paris den 1 januari 1774. Axel nämner kort sina möten med henne och den övriga kungafamiljen i sina anteckningar, dock ingenting om hur han uppfattade henne eller hur väl de lärde känna varandra. 

När de träffades igen fyra år senare tycks dock relationen ha utvecklats och Axel beskrev Marie-Antoinette som “den vackraste och mest älskvärda prinsessa som jag känner”. Från och med Axels andra besök i Paris verkar det unga paret vara oskiljaktiga, och ryktet började gå om deras många möten på tu man hand. 

Nu inleddes även deras brevväxling, som skulle fortsätta fram till drottningens död. Axel hade flera kärleksaffärer och har beskrivits som lite av en Casanova, men det har tolkats som att Marie-Antoinette var den enda han verkligen älskade. I ett brev till sin syster slog han fast att han aldrig skulle gifta sig själv, för “den enda som jag ville tillhöra, och som älskar mig, kan jag inte tillhöra. Då vill jag inte tillhöra någon alls”. 

Franska revolutionen

Slutet av 1700-talet var en orolig tid i Frankrike, med missväxter, skenande matpriser och höjda skatter. Missnöjet växte mot den slösaktiga drottningen och kungafamiljen som fortsatte leva sitt lyxliv ute i Versailles. Till slut rann bägaren över och tusentals hungriga människor marscherade mot Versailles och krävde att kungaparet skulle föras till Paris. Den franska revolutionen hade börjat och Marie-Antoinette och hennes familj blev i praktiken fångar i Tuileriepalatset i Paris. 

Till och med under fångenskapen skrev Marie-Antoinette och Axel till varandra. Breven smugglades in och ut, skrevs i osynligt bläck eller i komplicerad kod som krävde dechiffrering ifall de skulle hamna i fel händer. I ett brev beklagade sig Marie-Antoinette över hur tröttsamt det var att behöva skriva i kod och att hon var rädd för att göra fel.

Sparade breven

Många brev förstördes efter kungafamiljens död men Axel behöll några av drottningens, liksom kopior av brev han skickat till henne. Ord och hela meningar i några av dessa brev har i mer än 200 år varit omöjliga att läsa då någon har strukit över dem med täta cirklar av bläck. 

Genom ny skanningsteknik har forskare nu lyckats separera olika bläck för att för första gången se vad som döljer sig under överstrykningarna. Sammanlagt 15 delvis censurerade brev har undersökts men av dessa var det bara åtta som gick att läsa, i de övriga sju har troligen samma bläck använts för att skriva och göra överstrykningar. 

Enligt forskare är det troligt att det var Axel von Fersen själv som censurerade breven då bläck i hans brev matchade det som använts för en del överstrykningar. Kanske hade breven ett så stort sentimentalt värde för honom att han inte kunde göra sig av med dem, samtidigt som han ville skydda drottningen om de skulle hamna i fel händer. 

Breven handlar till största del om det politiska läget, om kungafamiljens tillvaro i fångenskap och deras syn på revolutionen. De delar som strukits över är personligare, under Axels täta vågor av bläck visade sig ömma ord från Marie-Antoinette som skriver till sin “älskade” och “dig som jag älskar”. 

Axel har inte nöjt sig med att stryka över passager, i ett brev har han ändrat meningen “brevet från den 28:e gjorde min lycka” till ett mer neutralt “brevet från den 28:e nådde mig”. 

    Att drottningen kände en djup tillgivenhet för den svenske greven går inte att ta miste på, men enligt forskarna går det ännu inte att säga om paret verkligen hade en kärleksrelation. Den franska litteraturprofessorn Catrione Seth liknade drottningens användande av ord som “älskade” med dagens emojis med hjärtögon, som vi ju skickar till både vänner och familj. 

Den nya upptäckten ger i alla fall mer inblick i förhållandet mellan den svenske greven och Frankrikes drottning.

Planerade att fly

1793 avrättades den franske kungen genom giljotinering och några månader senare även Marie-Antoinette, men historien hade kunnat sluta helt annorlunda. Axel hade nämligen planerat ett flyktförsök, och lyckades faktiskt ta kungafamiljen ut ur Tuileriepalatset och Paris. Men det dröjde inte länge innan kungen blev igenkänd och familjen fördes tillbaka till Paris. 

Axel sörjde sin älskade Marie-Antoinette livet ut, och hennes sista korta brev fäste han i sin dagbok. Med snirkliga bokstäver skrev hon “Adjö, mitt hjärta är helt och hållet ditt”.