Jan byggde om sin jänkare till en elbil!

Den nästan två ton tunga Chevrolet Impalan av årsmodell 1966 glider fram i stort sett ljudlöst mellan de böljande gula rapsfälten utanför Ängelholm i Skåne.

Bakom ratten sitter ägaren, investeraren och elbils­entusiasten Jan Karlander, 53. Vinden leker i hans hår eftersom han kör nercabbat den här vackra försommardagen.

– Jag är passionerat förtjust i elbilar. De är mycket renare. Man slipper oljeläckande motorer och avgaser och man vänjer sig av med det mullrande motorljudet, säger han när Icakuriren får följa med på en runda.

Förutom att det, bortsett från vindens susande, är helt tyst går det undan. På en raksträcka trycker Jan Karlander ner gaspedalen och på några sekunder ökar hastigheten från 70 till 120 kilometer i timmen.

– Accelerationen är ungefär som för en Tesla, säger han. Effekten från batteriet ligger på 1 000 hästkrafter, men motorn kan bara ta emot 550 hästar.

Det räcker och blir över. När Jan Karlander gasar på trycks Icakurirens utsände bakåt i sätet och läsglasögonen som satt uppskjutna i pannan hamnar i baksätet.

– Jag har varit uppe i 180 med den. Fortare har jag inte vågat köra. En behaglig hastighet ligger runt 110–120 kilometer i timmen, berättar han.

En och annan fotgängare vrider på huvudet och tittar lite förvånat när vi glider fram i villakvarteren i Ängelholm. Det förväntade mullret från motorn och stanken av oförbränd bensin som man brukar förknippa med gamla jänkare finns helt enkelt inte där.

Världsunikt åk

– Jag är så vitt jag vet den ende i världen som konverterat en full size-amerikanare, säger Jan med ett leende. Jag har haft hjälp med det elektriska av Martin Söderlund från Förslöv. Utan honom hade det aldrig gått.

Jan Karlanders kärlek till elbilar väcktes 2015 när han köpte sin första Tesla. Han tyckte att känslan av att köra en bil med eldrift slog allt han tidigare upplevt bakom ratten.

– Det var fantastiskt. Det är en överlägsen teknik i en elbil och det är inte så mycket som kan gå sönder som i en bensin- eller dieseldriven bil.

När han var yngre körde Jan Karlander vanliga bensinslukande gamla jänkare med V8-motor – nästan uteslutande av märket Chevrolet Impala.

Hängde med raggarna

– Min alla första bil var en Impala från 1968. Jag gillar i stort sett alla årsmodellerna från 1958 till 1970 av Chevrolet Impala, men de allra läckraste är de från 1965–66.

På den tiden umgicks Jan Karlander med det som vi i dagligt tal kallar raggare – alltså motorburen ungdom – och han mekade själv med sina bilar.

Men sedan kom familjeliv, barn och karriären som investerare emellan och bilintresset låg i malpåse i många år.

– Jag har nog i stort sett alltid ägt en jänkare, men jag har inte haft tid att mecka med dem, säger han.

Men köpet av Teslan innebar, som han själv säger, ett återfall. Efter ett par år med elbil började han fundera på hur det skulle vara att konvertera en Impala till eldrift.

– Jag kollade runt för att se vad andra gjort tidigare. Det finns bland annat en firma i Kalifornien som var tidigt ute med att konvertera gamla bensinbilar till eldrift, men de hade inte konverterat någon jänkebil.

2018 startade han sitt projekt. Han köpte sin Chevrolet Impala convertible av en importör av amerikanska bilar i Stockholm. Den hade tidigare rullat på vägarna i Florida, men körts måttligt och hade när Jan fick den bara gått 7 400 mil.

– Den har fortfarande kvar originallacken – Lemon Wood Yellow.

Bygget tog flera år

Hemma i garaget i Ängelholm inledde Jan Karlander och Martin Söderlind arbetet med att bygga om den imponerande gamla cabben. Först hösten 2020 var de klara.

De började med att lyfta av karossen och anpassade sedan stommen till det stora batteriet med de 18 så kal-
lade modulerna och till den mindre elmotorn. Originalramen sparade de.

– Batterierna sitter fram under motorhuven medan själva motorn är parkerad där bak. Hela drivsystemet kommer från en Tesla modell S, berättar Jan.

Hans Electric Impala ­kommer 20 till 25 mil på en laddning. Kanske inte världens bästa räckvidd precis, men kan man anpassa sin körning känns det trevligt i plånboken.

– En bensindriven Impala kostar runt 40 kronor milen att köra med dagens drivmedelskostnader. Min bil drar två kWh per mil – alltså cirka fem kronor milen, säger den stolte ägaren.

Även interiören är i stort sett original, men istället för de vanliga mätarna visar en skärm hastighet (via gps), växel och räckvidd. Eftersom elkonverteringen gjort bilen cirka hundra kilo tyngre har skivbromsar satts in på alla fyra hjulen och därför har 14-tumsfälgarna fått bytas ut mot 19 tum.

Styrservon är numera ­elektrisk, bilen har elektrisk handbroms och ett nytt värmepaket har satts in.

– Men behållaren till spolarvätskan är original, säger Jan och visar en trekantig glasflaska som sitter bredvid batteriet under motorhuven.

Blandade reaktioner

Jan Karlander har varit på en del motorträffar med sin Electric Impala och reaktionerna han har mött har varit blandade.

– Alla frågar om ljudet. En del har sagt rakt ut att man inte borde få göra så här, att det är ett helgerån. Hos en del väcker det nyfikenhet om el­drift och det är ju positivt.

I garaget står ytterligare en Chevrolet Impala som Jan Karlander håller på att konvertera till eldrift.

– Det är en Impala årsmodell 1964 som stått i öknen i New Mexico i 30 år. Karossen har fått en härlig patina.

Men det är inte billigt att konvertera en gammal jänkare till en elbil. Enbart ett batteri kostar 100 000–150 000 kronor.

Får aldrig igen kostnaden

Jan Karlander vill inte avslöja exakt hur mycket pengar han har lagt ner på projektet, men säger att han troligen inte skulle kunna få igen pengarna om han sålde sin bil.

– Å andra sidan blir driften billig. Eftersom det är en veteranbil är den skattebefriad och besiktningsbefriad, säger han.

En sak som alltid varit populärt bland motorburen ungdom men som man absolut inte ska göra med en jänkare med eldrift är en “burnout”.

– Jag har råkat göra det av misstag. Jag vill helst inte berätta vad som hände, säger Jan Karlander med ett ­leende.

Fakta om Jans Electric ­Impala

Årsmodell 1966, Chevrolet Impala convertible.

Drivning Bakvagn från Tesla modell S inklusive hjulupphängning, drivaxlar, bromsar och elektrisk parkeringsbroms.

Batteripack 18 stycken LG batterimoduler, litiumjon med cirka 60 volt nominell spänning.

Vikt 1 940 kilo utan förare.

Räckvidd 20–25 mil.

Bromsar Skivbromsar på alla hjulen.

Styrning Elektrisk styrservo med justerbar servoverkan.

Fjädring Luftfjädring med individuell inställning för varje hjul.

Hjul 19 x 7,5″ stålfälgar. Modifierade navkapslar från Chevelle 1966, så kallade “Dog Dish hubcaps”.