Alla Tomas Rydhs uttrycksfulla konstverk i form av små motorcyklar är unika. De flesta är skapade för att se lite medfarna ut – lite sneda, rostiga, bedagade och slitna – och har många kreativa detaljer. En del har även små gubbar som kör dem.
– Jag blev tidigt motorintresserad, jag var nog 13–14 år när jag körde motorcykel första gången. Jag hade en äldre bror och flera kompisar som körde mc, säger Tomas Rydh och fortsätter:
– Jag tillbringade sommarloven hos farfar på landet och på 1960-talet fanns en gammal hoj i varenda vedbod. Alla hade inte bil, så gubbarna knattrade runt med sina gamla Husqvarna.
I farfars vedbod fanns allt, minns Tomas, som tidigt började bygga egna projekt.
– Av en gammal Lantmannenkeps med grön skärm och ett par gamla svetsglasögon byggde jag ett par John Lennonbrillor, jag var jätteball!
Tomas Rydh
Ålder: 67 år
Bor: Utanför Kalmar
Familj: Hustrun Ann som är textilkonstnär, två vuxna barn och barnbarn.
Gör: Pensionerad bildlärare, konstnär.
Kör motorcykel
Tomas körde motorcykel fram tills han gifte sig och skaffade barn. Sedan blev det ett långt uppehåll.
– För tio år sedan blev jag återfallsknutte! Jag har en Honda, som jag köpte begagnad, den är från 2002 och passar bra när jag kör på små grusvägar i Småland och på Öland. Hustrun vägrar följa med. Jag har erbjudit henne att köpa en sidovagn – men hon vill inte.
Tomas berättar lyriskt om lyckan med att köra motorcykel, om kontakten med naturen, om dofterna.
Han arbetade som bildlärare tills han gick i pension. Nu ägnar han sig till stor del åt eget skapande.
– Det var lite av en tillfällighet att det blev motorcyklar. Jag satt och bläddrade på nätet och fick se en modellbyggare som gjort ekerhjul av ölburkar som kapats med vinkelslip.
LÄS ÄVEN: För Kerstin Neumüller är hantverk en del av vardagen: ”Jag vill sprida slöjdglädje till fler”
Ölburk avgör storlek
Tomas visar hur han brukar arbeta metodiskt med sina skapelser. En ölburk får avgöra hur stor den färdiga motorcykeln ska bli. Han börjar med hjulen, arbetar rationellt och gör en massa hjul i ett svep. När hjulen är klara kan han börja bygga själva motorcykeln. Skalan är ungefär 1:8. Det är många moment innan allt är klart, och han blir nöjd.
– Det är jättesvårt att säga hur lång tid det tar att göra en motorcykel. Jag räknar inte timmarna. Det är mest på vintrarna jag håller på med detta, sommartid är det trädgården och barnbarnen.
Sedan Tomas började bygga sina motorcyklar 2018, har han visat dem på utställningar runt om i landet, bland annat på den årliga Konstrundan, där ett fyrtiotal konstnärer i södra Kalmar län öppnar sina ateljéer under en helg i september. Allt som allt har han skapat över 100 motorcyklar, ungefär hälften av dem har fått nya hem.
– Ofta är det folk som har lite anknytning till motorcyklar, tänker jag. Jag försöker att inte vara för vidlyftig, så att man ska kunna ha dem som prydnader, kanske i bokhyllan.
LÄS ÄVEN: 28-årige Carl-Johan väver för hand – till kungen och Nobelfesten
Alla verk unika
I hans lilla verkstad trängs de färdiga verken. Här finns den kungliga flakmoppen, med monogrammet CG och en guldlackerad störtkruka, här kör moppebudet i stickad Pippitröja ut en rejäl hög med paket, här kämpar en trött gubbe med att få hem veden. Ett helt gäng rostiga HD:ar står parkerade, alla är unika men ändå lika varandra, med den typiska tvåcylindriga V-motorn. Tomas gillar gamla veteranmotorcyklar och visar upp sin tolkning av en brittisk Norton och BSA från 1940-talet – encylindriga motorcyklar som numera fått kultstatus. Bland de senaste verken finns en ärtgrön trike, en trehjuling, med breda däck.
Återbrukat material
Materialet han arbetar med är prydligt sorterat. En stor del är återbruk, som gamla saftdunkar och kakmått, men vad han ska göra med alla urdiskade yoghurtbyttor vet han inte riktigt. Kanske kan de komma till nytta i något annat projekt.
– Jag har svårt att slänga saker, jag samlar lite krafs som ”skulle kunna bli nånting”.
Tomas är också storkonsument av plastad stängseltråd, som han köper på 100-metersrulle för att bygga stommen.
Buntband, plastkapsyler och plastslang är andra oumbärliga material, och för att foga samman de olika komponenterna använder han limpistol. Däcken och vissa detaljer gör han av lufttorkande lera. Läkerolaskar blir utmärkta cykelväskor.
När motorcykeln är klar ska den målas och patineras.
– Hur jag vet att den är klar? Nja, ibland blir det ett steg till. En del blir stående, då kanske jag tar fram den och lägger till en gubbe, eller går ett steg till. En del har fått många skepnader.
Sedan är det dags för alla saker som ska hängas på. Som fyrhjulingen som fått en Fender Stratocaster, en klassisk rockgitarr. Jodå, Tomas har spelat i sin ungdom, i bandet ”Svetten rinner” i Linköping.
Tomas är visserligen intresserad av maskiner, men konstaterar att han är en dålig mekaniker.
– Men i den här skalan kan jag förverkliga alla mina drömmar.
